Sådärja! Nu har jag fått en tid för provtagning, så det känns skönt. Jag har under ca två veckor nu, varit helt ur balans. Varit trött, haft huvudvärk, det svartnar VARJE gång jag ställer mig upp, blir andfådd för ingenting, skadar mig om jag försöker träna osv. osv. Det är jättejobbigt! Mina ben känns jättetunga, och jag är nästan som i en dimma hela tiden!
Jag vet inte om det är något fel som man kan se på några prover, men det är iallafall en idé att kolla upp det känner jag. Jag "hoppas" på ett sätt att det är något, så att man kan göra något åt det. För jag har otroligt svårt att acceptera att jag mår såhär kasst, utan att det finns något fel. Och Nej, det är inte psykist. Jag känner skillnad på sådant som kommer från kroppen, och sådant som jag bygger upp i min hjärna. Rädslan av en dödlig sjukdom är exempelvis något jag skulle kunna bygga upp psykiskt en sån här gång, men det gör jag inte. Är ärligt talat för trött för det, så jag hoppas att något kan hjälpa mig upp ur det här tillståndet iallafall. Visar proverna ingenting, så få vi la gå vidare på något annat sätt. För såhär ska jag inte behöva må utan anledning.
Nu ska jag käka lite, sova på soffan och vänta på provtiden... Ja, ni hör ju? JAG ska SOVA på DAGEN! Jag är inte mig själv, jag orkar ingenting!
I'm out!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar