Vardagen kom fort!

Onsdags kväll kom vi hem från Turkiet efter en skön resa, med en del känslomässiga bergochdal-banor. Under tiden som vi var där så badade jag och solade heela dagarna, jag låg inte till och solade nästan något, utan jag var alltid i vattnet eller gjorde något annat.

Vi fick vara med om lite olika saker! bl.a. ett jordskalv, en sorts skallgång, en fotografering, pappa och ante flög, megavågor som drog ner en under vattnet osv. osv. Det var en händelserik vecka.

Det jag vill komma till är att jag faktiskt sov väldigt bra där! Jag däckade och sov ganska hårt de flesta nätterna. Och då hade jag inte alls mitt bolltäcke med mig, jag fick nöja mig med att sova mellan tre lakan och tre stora kuddar runt omkring mig, men jag sov ändå! AWESOME!

Men nästan direkt jag kommer hem till vardagen så börjar min kropp bli stressad och orolig, och jag sover ytligt igen. Stiger upp tidigare trots att jag är super-mega-trött! Hoppas det bara är en svacka, för jag har fått känna på det ljuva livet att sova flera timmar i sträck, och det var fantastiskt skönt. Hoppas bara att det inte bara var en engångsföreteelse. Kanske måste jag flytta till ett übervarmt all inclusive hotell för att få ordning på detta?

Kommer säkert mer om resan sen! Kram på er

svår teckning

Den senaste teckningen jag ritade var en av de svåraste och mest tidskrävande. Så mycket likadana färger som ändå skulle separeras på något sätt, huvudet blev lite för avlångt osv. Osv. Och när jag väl börjar med färgen kan jag inte ångra mig, och då är det bara att slutföra, så vissa saker ångrar jag i efterhand, men får bara finna mig i att det är så. Ett bra sätt att öva sig i acceptans och tänka på att jag gjorde mitt bästa med mina förutsättningar som jag hade då. Ändrade lite mönster och annat.

Fler teckningar

Ritade för ganska länge sen några andra teckningar som jag inte lagt upp. Lägger upp dem nu för att kunna ha kvar!

Congratulations they said....

Congratulations they said
For what? That I got out of bed?
That my tears are on my pillow instead of my face?
For my total and crazy lack off grace?

Congratulations they said
For what? For the anxiety I had?
For the years that have gone by
The life I don't have even though I try

Congratulations they said
For what? That I live but feel dead?
For the pain that is stuck in my heart?
Like someone with my soul is playing dart

Congratulations I say to me
For what? That I am going to be free
Wash my pillows with my tears
Live, and actually face my fears

Congratulations I say
For what? I am going out to play!
Play dart with my anxiety inside
Throw it away along with the pain I hide

Congratulations to myself
For what? I will put my pain on a shelf
Look at it as nothing to hide
Hope I will question why I even tried

Congratulations to me
For what? That I am beginning to see
That my feelings matters,and soon a person I will be
Yes, I will fly, I will dive, I will finally be free...

Det var jag som var hon...

Det var jag som var hon
Den där flickan utan ögon
Hon som inget kunde se
Bara svarta hålor som gapade tomt

Det var jag som var hon
Flickan med händer av gummi
Fingrar som inte kunde greppa
Allt hon förskte ta i försvann

Det var jag som var hon
Flickan med ett hjärta av is
Tårana i hennes hjärta hade frusit
Bara en liten stöt skulle få det att brista

Det var jag som var hon
Flickan som inte hade någon röst
Hur hon är försökte och ville så kom inget ljud
Bara på insidan hördes hennes skrik

Det var jag som var hon
Flickan med mörkret i sin kropp
Det som svärtade ner hela hon
Det som skulle kväva henne tillslut

Det var jag som var hon
Flickan som bestämde sig
Hon som vägrade ge upp
Nu började kampen

Det var jag som var hon
Flickan som fick lära sig se på nytt
Stadgade sina fingrar med järnspett
Började tömma sina tårar på kinderna för att smälta sitt hjärta

Det var jag som var hon
Flickan som fick ta loss, vända och träna sina stämband
Lära sig viska, prata och skrika på nytt
Hennes röst skulle för första gången höras

Det var jag som var hon
Flickan med mörkret i sin kropp
Som hon varje dag tömde ut lite åt gången
Hon vägrade kvävas av det tunga mörkret

Det är jag som är hon
Flickan som blivit äldre
Flickan som överlevt
Flickan som än idag kämpar för att bli fri

Explosion

Jag exploderar
Jag känner hur det händer
Hur jag fylls upp inifrån
Någonting som pressar för att komma ut

Jag vill härifrån
Bort från sprängladdningen
Och jag försöker och försöker
Men det går inte

Jag tvingas att stanna kvar
Tvingas att känna
Jag är fastknuten här
Med något som jag inte vill kännas vid

Jag är dömd att alltid stå hand i hand med någon jag inte tycker om
Någon jag måste försöka acceptera
Någon med alldeles för mycket känslor
Känslor som dränker mig

Nu händer det
Jag exploderar

Det gjorde ont att hålla tillbaka
Men det gör nästan ondare när det tränger sig igenom
Och skalet spricker...

Havet...

Du dundrar in från havet

Som åskan på himlen

Sköljer över mig där jag sitter

Kroppen blir tung

Jag fryser

Men jag sitter som förstelnad

Gång efter gång sköljer vågorna över mig

Det svarta havet med det vita skummet som glider med hela vägen

Glider med bara för att förintas när vågen når stranden

Här finns ingen strand

Här finns bara jag

Jag blandas med det vita skummet

Mer och mer förintas jag

Som syra som bränner bort mig mer och mer

Det gör knappt ont längre

Jag har domnat bort

Nu kommer en stor svart våg

Det vita närmar sig

Jag vet att det är slutet

Jag drar ett sista andetag

För blicken mot himlen

Hinner se en fågel som flyger över mig

Det sista jag ser

Vågen är här

Nu finns bara det svarta havet kvar

Med det vita skummet som glider på ytan

Bara för att förintas igen och igen...

Teckningar

Jag har börjat rita en del igen, men inte med blyerts som jag alltid brukar, utan med färg. Jag vet inte hur länge den "trenden" kommer hålla i sig, men just nu tycker jag att det är roligt att upptäcka det. Jag har helt släppt att dragen i ansiktet måste vara rätt, att man MÅSTE se vem det är, utan försöker verkligen bara rita för att bli bättre på diverse saker. Blir det likt så är det bra, blir det inte det, så är det så det är. Jag utvecklas förhoppningsvis ändå! Här är de senaste bilderna jag har ritat: