Personligt brev på sinnenas vis...

På sinnenas atelje fick vi en uppgift, som jag skrev om för ett tag sedan, som gick ut på att vi skulle skriva ett personligt brev på sinnenas vis. Alltså helt utan mall, utan otydliga etiketter som "flexibel, målinriktad, stresståligt" och sådant som vi tror att arbetsgivarna vill läsa. Utan äkta och ärligt från våra egna hjärtan. När jag skrev riktade jag inte in mig på att skriva ett brev till något speciellt jobb eller så, utan egentligen om mig själv till mig själv. Som jag ser på mig själv och lite sådant. Såhär blev min text: (det är låångt)

Pippi Långstrump, det är jag det! Eller, egentligen heter jag Petra Viklund, men jag anser att jag får vara den jag vill vara. Jag är 26 år gammal, med barnasinnet kvar, och får jag bestämma kommer det finnas kvar hela mitt liv. Jag har en kappsäck full med guldpengar, i form av fantastiska upplevelser och människor runt omkring mig. Och jag vägrar lyssna på dem som säger att jag inte kan bada med kläderna på, sova med fötterna på huvudkudden eller cykla på en cykel utan hjul. Jag vet att jag kan vad som helst bara jag vill och tror på mig själv.

En stor del av min kappsäck är min familj som består av fem syskon, två föräldrar och nio syskonbarn. De är någonting som jag verkligen värdesätter. Vi har en fantastisk gemenskap när vi umgås, och av dem har jag lärt mig att uppskatta värdet av att vara tillsammans med andra och även lösa problem som kan uppstå i en större grupp. Mina busiga, små syskonbarn fyller mig med glädje och värme och var en av anledningarna till att jag valde att gå barn och fritids-programmet under gymnasietiden, och även att jag fortfarande farsineras av barn och deras förmåga att hantera konflikter och sätt att se på världen.För mig är barn kärlek.

På scenen trivs jag som bäst! Att få sätta mig in I andra människors liv och situationer samtidigt som jag får lägga in min egen personlighet I karaktären. Skådespelarutbildningen som jag gick på Edelviks Folkhögskola har gett mig väldigt mycket både teatermässigt och på ett personligt plan. Jag växte otroligt mycket både som människa och skådespelare. Jag la också märke till hur roligt jag tyckte det var att jobba på scenen och utanför tillsammans med andra människor, men även hur mycket jag kunde njuta av att jobba ensam och vara min egen chef. Vi fick ordna mycket själva. Eftersom att jag tycker om att skriva så skrev jag många av mina föreställningar helt själv. Till det kunde jag hitta inspiration av sådant jag har läst, upplevt, sett eller tänkt på.Att jag plötsligt fick göra det jag brinner för och kan bidrog till att jag kände mig glad, upprymd och näst intill överlycklig, och växte mer och mer för varje dag. Jag hittade en guldpeng som varit undangömd I källaren alldeles för länge.

På Edelvik fick vi jobba väldigt fysiskt med fokus på både kondition och styrka och vi tränade på att jobba I motståndet. Jag har alltid tyckt om att röra på mig och träna, och efter utbildningen har mitt intresse för rörelse bara växt och jag vill gärna ha rörelse I vardagen för det hjälper mig att hålla mig pigg och välmående.

Agerandet återkommer mycket I mitt liv. Förutom att jag har jobbat en del med teater och kortfilmer, så har jag även fått möjligheten att själv få lära ut teater till en grupp med barn. Att få slå ihop barn och teater, som är två stora kärlekar I mitt liv är helt fantastiskt. Jag inspireras otroligt mycket av det.

Det fanns en tid när jag inte lyssnade på varken huvud eller kropp. Det hade sitt pris, och det var högt. Men även om jag fick skulle jag inte göra någonting annorlunda. För på grund av det har jag lärt mig hur otroligt viktigt det är att lyssna på kroppens signaler och att ta mig själv på allvar. Jag har vuxit väldigt mycket genom detta, blivit mer trygg I mig själv och jag har förstått att jag är viktig. Det var den mest hårda, men bästa skolan jag kunnat gå.

Jag tycker att jag är stark. Men vad styrka betyder tror jag är väldigt individuellt, och står för olika saker för olika människor. För mig är styrka att våga. Våga säga stopp när det blir för mycket, våga vara stolt över det jag åstadkommer och den jag är, våga agera och vara huvudroll I mitt eget liv. Och sist, men absolut inte minst, våga vara den jag är. Och jag skäms inte för att säga det. Pippi Långstrump, det är jag det! Världens starkaste tjej.

En vändning

Ikväll börjar fotbollsträningarna om, vilket kommer leda till ett annat fokus i träningen. Jag kommer dessutom börja min arbetsträning nu. Detta leder till att jag inte kommer lägga lika stort fokus på musklerna som jag gjort tidigare, utan det kommer bli lite mer kondition. Mina förhoppningar är dock att kunna ta mig till gymmet två dagar i veckan och träna lite muskler+ kondition där istället för ute, eftersom att det är skönt att träna inne när det är vinter, och så att jag åtminstone kan underhålla det jag har.

Det ska bli roligt att träningarna drar igång, men jag är så grön när det kommer till fotboll, så det lär väl kännas som att jag börjar om från noll!

Mama I'm coming hooome...

Sådärja! Nu har jag packat och städat det lilla, mysiga rummet som jag bott i under den här helgen. Så snart är det dags att åka till busstationen, sedan hela vägen hem för att gå direkt till teatern och hålla i en teatergrupp, och sedan repa två manus fram till 20.00 då jag kommer bege mig hemåt, och mest troligt dö i soffan till någon små-dålig film;P Älskar min arbetstränings-plats=)

Det känns verkligen bitterljuvt detta med att åka hem. Tro mig, jag längtar veerkligen redan hem. Jag saknar André, Piteå och att ha något att göra om dagarna. Jag är gaalet träningssugen, blev inte gymmet en enda gång förra veckan. Men samtidigt är det ju verkligen detta jag så gärna vill hålla på med. Så själva filmandet och förberedandet för rollen kommer jag sakna mycket. Hoppas verkligen att jag snart kan få en möjlighet till att filma något mer. Kort som långt spelar ingen roll, men jag trivs verkligen med det. Och jag behöver mycket mer erfarenhet för att bli säker på det. Film är så mycket svårare än teater tycker jag... Just nu iallafall, för det har jag gjort minst. Det är så att man måste prestera massor av gånger, korta stunder samma sak. Igår t.ex. skulle jag ha ett mindre raseriutbrott.. eller jag skulle skälla ut någon. Det utbrottet spelade jag säkert minst tio ggr, säkert mer, från olika vinklar och flera tagningar. Det är roligt, men ganska jobbigt att hitta känslan om och om igen. Så det behöver jag träna på.

Men som jag trivs när jag får vara arg eller ledsen i en film. Jag vet inte varför, men det är så skönt att släppa ut på något sätt!

Nåväl, nu ska jag göra lite annat i väntan på min skjuts! Ha en bra dag alla!

Restless

Igår spelade vi in under kvällen, och det gick rätt så bra. Kände mig lite ringrostig i början, eftersom det var så sjuukt länge sedan jag spelade in film, och vissa repliker tyckte jag själv inte att jag fick till... Men stoppar regissören så betyder ju det att han har fått det han vill ha, och det är ju det viktigaste! Det är ju i slutändan inte jag ska som vara nöjd! Det var iallafall sjukt roligt, och jag ser fram emot att filma ikväll. Vi låg till så bra i tid igårkväll att vi slutade innan utsatt tid, och hade ändå hunnit längre än vad vi skulle den dagen, så det är ju bra=)

Ikväll trodde de inte att det skulle ta så lång tid, så om Kalix bara hade haft någon buss som gick liiite senare än 18.15 hade jag ju kunnat åka hem idag. DET hade verkligen varit gött! Men istället får jag la uggla på mitt rum lite och se film och lägga mig tidigt så att det snabbt blir morgon. Imorgon blir en lååång dag!

Jag blir så sjukt rastlös av att vara här.. Mest för att jag inte har något att göra, och jag vågar inte ta någon långpromenad för jag vet aldrig om jag hittar tillbaka;P hehe. Så man kan säga att jag bor på ett vilo-läger. Det jag gör är sitter, ligger, äter och ser film! Jag som är van att konstant röra på mig blir rätt så rastlös, och jag har ju bara min lilla dator och mobil. Internetet är på mobilen, så jag får ont i ögonen varese jag läser något på internet eller ser film på lill-datorn. Har skrivit lite, repat på jul-manusen, repat på film-manuset, också har jag fotat en del. Så jag gör lite saker som jag oftast inte har ro att göra hemma, men här finns ingen stress förens vi börjar filma:P Nej, stillasttande är ingenting för mig. Bara i viss mån! Skulle haft med mig en bok känner jag nu!

great expectations

Oh gosh! Såg just klart sista delen av miniserien baserad på Dickens "great expectations". I loved it!! Sjukt bra prestation av Gillian Anderson som Ms havisham!  . Otroligt imponerande att kunna gå så långt ifrån sin egen person, ålder och röst och ändå få det så bra och inte onaturligt. Riktigt bra och spooky gör hon den rollen! Tyckte faktiskt om alla skådespelare i serien.  Jag blev så inspirerad av det så jag skrev en dikt utifrån en liten bit av handlingen:



Mitt hjärta av glas brast i tusentals bitar
Det var det du ville
Bränna mig i ensamhetens ugn
Du smälte ner mitt hjärta till sten
Du skadade mig så mycket att jag var tvungen att skada andra
Jag ville att alla skulle lida
Att alla skulle känna den oövervinnerliga smärtan som varje dag bara växte som en böld av spikar i min kropp
Det var du som gjorde detta mot mig
Fick mig att gå som en osalig ande genom livet som inte fanns
Du dödade mig men tvingade mig att leva
Jag skadade alla
Jag plågade alla och jag gjorde det medvetet
Allt jag ville var att du skulle lära mig vad kärlek var
Men du lämnade mig med vetskapen om att
Skönhet är förstörelse
Lycka är en illusion
Kärlek är döden

on my way to kalix

Jajjebus, nu sitter jag i bussen påväg till kalix där kag ska spendera helgen med att spela in en kortfilm. Ska bli roligt,  samtidigt som det är lite nervöst,  för det var så länge sen jag spelade in någon sådan.  Jag ska få spela lite grumpy vilket alltid är roligt. Hoppas verkligen att det ska gå bra och att filmmakarna blir nöjda!

Ha en bra dag, nu ska jag fortsätta rulla:)

Ett stort steg framåt...

Igår hade jag möte med arbetsförmedlingen om vad som ska ske efter sinnenas, vilket tar slut idag. Jag har nästan alltid ångest över saker som tar slut... jag tycker att det är jobbigt, och jag skulle utan problem kunna vara sex månader till på sinnenas och växa ännu mer, men jag har vuxit mycket under tiden jag har varit där.

Hursomhelst har det varit en stor ångest vad som ska hända efteråt när det är dags att börja arbetsträna (vilket är nu). Men jag kan med glädje säga att det har löst sig på absolut bästa sätt! Jag kommer få börja min arbetsträning på Kultur i Centrum med Eleonor Lundholm. Det är en kvinna som har gett mig mycket i mitt liv, hon var den första som jag spelade teater för, och i sommar har jag spelat Cabare´ med henne som projektledare och regissör. Nu under hösten har jag också varit i kontakt med henne, och det leder till att jag kommer få hjälpa till att hålla i barngrupper och följa och se när hon jobbar, och jag kan inte tänka mig en bättre skola än så.

Självklart blir det en rädsla att börja gå utanför sinnenas med darrande steg, det är mycket som snurrar i huvudet, och det känns lite som att lära sig gå på nytt. Den här gången hoppas jag dock att benen och stegen bara ska bli stabilare och starkare, och att de inte ska gå av igen. Jag vill heller inte gå för fort och ivrigt, för då är risken att jag ramlar och blir rädd för att gå igen. Jag hoppas och ber verkligen att detta kommer leda till att jag kommer orka mer och mer, och en dag står jag på helt egna ben, har en inkomst och får ta hand om mig själv. Men det får ta den tid det tar helt enkelt, och skulle jag ramla även om jag tar det försiktigt så vet jag att det finns fina människor runt omkring mig som kommer hålla mig i handen när jag ska börja gå igen. Jag har många fina mammor =)

Nu har jag varit vaken sen kl.03.00 ungefär, och nu får jag snart äntligen bege mig till sinnenas och börja dagen!

Ha en bra dag och ta hand om varandra!

Bara för att jag älskar och saknar min syster som ligger och steker i värmen <3

the mountain of pigs

Igår var jag för första gången ensam på Grisberget och sprang. För det första så märkte jag först när jag kommit dit att jag hade mina promenadskor på mig istället för löparskorna, och efter ett träningspass på gymmet där jag sprungit med just promenadskorna på löpbandet hade jag i tanken att jag skulle kunna få väldigt ont i benhinnorna om jag sprang med dessa skor. Förra gången fick jag verkligen det. Men det gick bra, jag sprang rätt sakta.

Hade lite problem med mobilen när jag sprang, den stängdes av osv. Backarna gick i stort sett i slow motion. Men jag njöt! Det var härligt syrerik luft och det var som ett dis av regn.. Sånna jättesmå droppar som nästan bara lägger sig på huden. Jag sprang först femman i sakta, sakta mak. Men när jag kom till bilen kände jag att jag ville springa mer, jag var inte helt nöjd. Så det fick bli tvåan också. Men som sagt saaakta, men det var skönt. Hade nog kunnat springa mer, men jag vågade inte för mina ben. Dessutom började det bli mörkt;) Lite rädd för mörk skog är jag nog!:P

Världens lättaste bröd att baka!

Jag älskar nybakat bröd, och jag har börjar tycka om att baka, även om jag inte är världsbäst på det! Anledningen till att jag nästan aldrig bakat matbröd är för att det tar så sjukt lång tid med jäsning innan, under och efter, och jag är inte direkt känd för att ha ett bra tålamod. Då blev jag jätteglad när jag hittade ett suuuuperenkelt recept på underbaraclaras. Det är verkligen hur lätt som helst, går fort, och är helt klart ätbart.

Jag tänkte dela med mig av receptet här:

Du behöver
7 dl mjöl (valfritt slag, men gärna hälften vetemjöl)
4 dl fil
2 tsk bikarbonat
1 tsk salt

Såhär gör du 
Ugnen på 175 grader
Blanda mjöl med salt och bikarbonat. Slå över fil och rör om. Degen ska bli som en klistrig gröt. Smörj en avlång brödform med lite rapsolja (eller gör som jag och lägg i ett bakplåtspapper istället)
Töm över degen i formen. Ställ in brödet i mitten av ugnen och låt det gräddas 40-60min (jag har alltid bara gräddat i 40 min, med det beror på hur man vill ha det färdiga brödet)
Låt sedan svalna på ett galler

KLART!! Så himla lätt!
Jag föredrar dock att äta brödet varmt med mycket smör så att det smälter på brödet;)

Att tänka på
Kom ihåg att degen ska ha samma lösa konsistens som gröt!
Man kan variera väldigt mycket utifrån grundreceptet, t.ex. ta hälften vetemjöl, och hälften något annat mjöl. Eller hälften mjöl och hälften havregryn, som jag testade idag. Jag tyckte det var godare för det blev inte riktigt lika kompakt, men André tyckte att det var godare med bara mjöl.

Tycker man om russin eller frön och nötter i kan man även kasta i något sådant. Även två teskedar brödkrydda i kan vara väldigt gott, har dock aldrig testat det.

Vill man göra brödet saftigare och sötare kan man sätta det en halv dl lingonsylt eller sirap, men då behöver man öka mjölmängden med några matskedar.

ser kanske inte jättegott ut, but I like it. Särskilt för att det är så lätta att baka!=)

Skådespelar-update

Jag kom på att jag inte skrivit nästan någonting om vad som händer i mitt liv teater-mässigt, så jag tänkte sammanfatta lite i ett inlägg. Jag känner mig otroligt lycklig som har fått chansen att faktiskt ha lite teater i mitt liv, det som jag trodde skulle vara omöjligt. Men med hjälp av Kultur i Centrum, som är ett företag här i Piteå med ledning av Eleonor Lundholm, som just håller på med kulturen har jag fått chansen att få finnas lite i det jag älskar. Jag får hjälpa henne att hålla i barn-teatergrupper, och dessutom har jag fått möjligheten att spela i adventskalendern som vi kommer spela fyra lördagar i december hela vägen fram till jul.

Tänk va, jag som ÄLSKAR julen får vara en del av detta mys och spela tomtenisse:) Underbart mysigt! Det är dock svårt att inte längta röven av sig efter julen när vi redan sjunger julsånger osv.

Sen ska jag mest troligt få spela en form av forumteater en gång i december i Luleå också. Detta vet jag inte riktigt säkert vad det handlar om, vad som gäller osv. så jag lär skriva mer om det när jag vet!

Om allt går enligt planerna nu, efter en del strul, kommer jag nog åka till Kalix nästa helg och spela in en kortfilm också! Det ska bli kul, för jag behöver mycket mer erfarenhet inom film. Det är någonting jag längtar efter att få göra, och önskar att det kommer många fler kortfilmer i framtiden också!

Just nu är det det som händer. Det är ganska mycket på samma gång, vilket gör det lite stressigt i mitt huvud och  min kropp, eftersom att jag också har sinnenas. Det blir nästan i överkant. Samtidigt hjälper sinnenas med att ge mig olika verktyg som jag kan ha med mig på min resa sen. Det kommer sluta snart, så efter det behöver jag hitta någon plats att arbetsträna på. Om allt går enligt planerna så kommer det bli ett superbra ställe. Men det vågar jag inte prata om nu, för jag vet inte om jag kommer få vara där för arbetsförmedlingen. Hoppas bara att de inte tvingar ut mig att göra jättemycket timmar, utan att jag kanske får börja med att jobba de tiderna som jag brukar vara på sinnenas... jaja, nu blir jag sidetracked här.

Nu slutar jag!

En gammal, oskarp bild från när jag spelade berättaren i våran GRIMM-föreställning. ÄLSKADE den föreställningen=)

Nu börjas det!!

Jag skriver ju så väldigt sällan pga.... ingen som helst anledning egentligen. Jag vill skriva, men vet aldrig riktigt vad. Det känns som att det känns så tråkigt att typ berätta vad jag gjort under dagen, men samtidigt är det ju lite det jag vill läsa om när jag tittar tillbaka sen. Sen är jag rädd att folk ska tycka och tänka om jag skriver personliga saker. Men egentligen,  vad gör det om gustavsson tycker si eller så om min blogg?  Ingenting! Så jag ska börja uppdatera mer tror jag,  så länge jag känner lusten!

Så nu kanske det kommer regna in inlägg. .inte riktigt kanske,  vi får se!