Året som var (2014) Del 1

År 2014 var ett riktigt, riktigt skruttigt år på många sätt, både sjukdomar, mående och skador. Men i dessa inlägg som kommer komma då och då, som handlar om året som var, så ska jag fokusera på saker som jag tycker har varit bra, givande eller roliga på något sätt. Jag har en liten burk där jag lägger små lappar där jag skrivit om jag upplevt någon som jag tyckte om på något sätt. Så jag kommer använda dessa inlägg och berätta om de lapparna jag skrev 2014.

• Jag började hålla i barnteatergrupper genom Kultur i Centrum. Det gav mig mycket för att jag fick jobba med både barn och teater, och det är bland det bästa jag vet. Jag fick träna upp mitt självförtroende, och se hur barnen växte mer och mer i sitt skapande. Även tycker jag att jag lär mig mycket av att bara observera.
• Jag blev träningscoach till min systers pojkvän som hade bestämt sig att få magrutor till midsommar. Han kämpade på bra, och hade faktiskt resultat. Jag kan inte säga att det var pga mig, men det var roligt att han utsett mig till "coach" ändå ett nyår med lite alkohol i blodet.
•  Jag blev anlitad att göra ett framträdande som Loreen på en Schlager-fest i Hemmingsmark. (Klippet nedan är när jag höll på att lära mig dansen, så det är ganska mesiga rörelser. Nu när jag kan den så är jag mer i "feeling" så att säga;P))

 

• I Januari förra året gjorde jag något som krävde väldigt, väldigt mycket mod, och jag gjorde något jag aldrig trodde att jag skulle göra. Jag bestämde mig bara en dag, att nej, nu tusan räcker det!! Jag vill jobba med ungdomar och deras psykiska hälsa, och då kan inte jag ha kvar en massa skit i mitt bagage, som jag skäms över! Så jag bestämde mig för att gå ut i min blogg och berätta om min historia med ätstörningar. Det var fruktansvärt att trycka "send" på min egen historia. Det hade varit ett jobbigt inlägg att skriva, och jag skrev inte ner allting på långa vägar, men ändå en del pelare som varit viktiga, jobbiga osv. Det med mina ätstörningar var det bara ett fåtal människor som visste om, och jag hade inte vågat prata om det med någon. Det var mamma som berättade för mina närmaste anhöriga. Och jag vågade nästan inte berätta det för någon annan. Så bloggen fick bli mitt medel. Sedan jag gjort detta har jag kunnat använda mig av mina minnen och historia i teater för att försöka beröra andra. Men det kommer i någon annan punkt. Länk till inlägget jag skrev om mina ätstörningar: FINNS HÄR                                                Länk till inlägget jag skrev dagen efter jag berättat och om den respons jag fått FINNS HÄR

Det får avsluta den här delen av 2014, jag återkommer med del två osv. (Det är inte i ordningen som det har hänt eftersom att jag plockar upp lappar eftersom)