Frusen själ

Som Norrskenet vill jag dansa

Ute i kylan

Över världen

Men jag har frusit fast

Som snön yr vill jag sjunga

Ute i kylan

Runt, runt, upp, ner

Men stämbanden har frusit sönder

Som glittret på snön vill jag glänsa

Ute i kylan

Som vackraste kristall

Men jag har blivit matt av frosten

Som månen vill jag lysa i mörkret

Ute i kylan

Lysa upp vägen

Men ingen kan se mig i det svarta

Som stjärnorna vill jag finnas

Ute i kylan

Många, många

Men där finns ingen plats för mig…

… jag är bara en frusen själ…

Sleep paralysis

I morse hände det igen. Sömnparalys. Jag har varit med om det några gånger förut, men det här morgonen var det superjobbigt. Det värsta är att jag inte vet om det som jag tror hände, faktiskt hände. Tydligen så kan man få för sig saker i sömnparalysen. Man kan hallucinera och tro att det är någon demon eller liknande i rummet. Hursomhelst så innebär sömnparalysen att jag är vaken, men kroppen är förlamad. Jag kan inte skrika, inte prata, inte röra käken eller en enda kroppsdel. Jag försöker vakna, men kan inte. Det + att det är ett jobbigt sprakande brus i mina öron då jag försöker ta i. Det är riktigt jobbigt.

I morse var jag säker på att någon kom in i min lägenhet, gick in i rummet där jag låg, och hmmade och sedan smög ut. Och grejen är den att jag oftast förstår att det bara varit inbillning, men jag kan inte säga att det var det den här gången. Det känns fortfarande lika verkligt, och jag vet att jag var vaken, det var bara det att jag var förlamad, så jag kunde inte vända mig om och titta.

insomnia...

Sådärja! Nu har jag varit vaken sen två och ögonen ssviiider av trötthet och kroppen känns som bly, men jag kan inte somna om. Så nu ger jag upp och fortsätter packa.  Kanske tar mig ett bad om jag vågar. Det skulle ju inte vara klockrent att somna där, så att säga!

Mycket ska göras idag med denna trötta människa. Först packa, sen naprapat, sen köpa julklappar, sen hämta min packning,  sen kalas för Maja, och SEN kan jag landa i soffan för kanske en julfilm eller något!

Dikt jag skrev ganska länge sedan,  men jag minns inte om jag lagt ut den!

Det börjar som ett svagt tjut

Störande, men under kontroll

Tjutet växer sig starkare

Ögonen knips igen hårdare

Benen spänner sig

redo att springa

Tjutet växer

Även ett grumligt vrål ansluter

Händerna knyts så knogarna vitnar

Redo att slåss

Tjutet och vrålet blir bara högre

Röster ansluter

Lungorna kräver luft och börjar hyperventilera

Varenda del av kroppen gör sig redo för flykt

Tjuter, vrålet,  rösterna är ohållbara

Runt, runt, runt i huvudet

Högre och högre

Kroppen redo, jag redo

Men jag kommer ingenstans

Jag sitter fast här

Med mina tankar

Med det evinnerliga tjutet och vrålet

Och med sömnlösheten som vägrar släppa taget

Done!!

Sådär ja! Dagen avklarad! (Den har just börjat, men bördan är avklarad iallafall)

Det gick ganska bra måste jag säga. I all fall  mycket bättre än jag trodde. Jag var så galet nervös, jag trodde att jag skulle kräkas! Livrädd för att inte få fram känslorna, men jag tycker att jag lyckades beröra de flesta. Jag lyckades även snudda vid mina egna känslor, och för mig är det alltid skönt, för då vet jag att det åtminstone är äkta.

Två rektorer kom fram till oss och ville att vi skulle komma till deras skolor, så det kan hända att vi kommer göra det också. Men det får vi se längre fram. Men att jag lyckats få fram det jag ville känns otroligt, otroligt bra!

Tyvärr verkar det som att min kropp fått för sig att jag just avslutat en produktion, den slappnar av, också vill den ge mig ont i halsen. Jag blir aldrig sjuk under en produktion, men efter kan jag bli det för att jag slappnar av. Dock har jag ju en jul-föreställning på Lördag och en repetition på Torsdag innan min kropp får ta jul-ledigt.

Nu ska jag slå in julklappar innan jag somnar!

Lite snö kom ner under föreställningen

Huset vi spelade i

En gullig vintertavla 

Salen jag spelade i

Jag gjorde det!

Thank you!

Today I got a beautiful christmas-card from one of my dear friends that aren't from Sweden. It was truly beautiful! Thank you sooooo much M!! <3

Imorgon är det dags igen!

Idag blir sista repet inför morgondagens föreställning. Om ni minns, för ett tag sedan så var jag i Luleå och spelade några scener för arbetsgrupperna inför det stora projektet som vi ska ta del av. Och imorgon åker vi till Boden, för att jag ska spela för flera rektorer. Känns ganska nervöst, för det är en ganska big deal. Hoppas verkligen att jag kan hitta den känslan som jag ska ge dem! Jag ska absolut göra mitt bästa. Hoppas att det känns bra idag på repetitionen, så att jag kan vara lugn ikväll och sova bra inatt. Är alltid lika jobbigt att sova om jag är nervös att jag inte ska göra det jag ska bra.

Det viktigaste för mig i föreställningar som den här, är att ta min tid. Inte stressa igenom det. Och att landa känslan. Att ta det lugnt och leverera varenda replik till publiken.

Så lugn, lugn Petra. Du klarar det här!!

Ha en bra dag!

BILD FRÅN I SOMRAS, VATTNET NEDANFÖR MITT KVARTER

Some drawings...

Har inte postat alla mina teckningar här på bloggen, bara på facebook. Så här kommer några: