2015-11-20

Omtumlande. .

Jag har än en gång inte skrivit på länge.  Jag  vet liksom inte VAD jag ska skriva eller VAR jag ska börja!  Det är som att jag har legat ett bra tag nu med huvudet i en tvättmaskin. Det bara snurrar och snurrar där inne, och ganska blött kan det bli också, de dagar jag tillåter mig att känna och tänka, för då blandas ofta tankarna med tårar.

Jag har fått klarhet om en del saker när det kommer till min hälsa, som jag säkert lär dela med mig av när jag känner att jag vill det. Det är ingenting farligt eller så, men något som ändå har gjort att jag mår väldigt dåligt, vilket jag inte bör göra, inte trodde jag heller att jag skulle reagera såhär. Det har liksom SCHVUNGAT till hela mitt liv. Och många exestensiella frågor uppstår i mitt huvud. Och rädslor.  Och tanken om att jag egentligen inte känner mig själv. Att livet kommer bli totalt annorlunda från och med nu. Kommer bli många förändringar. Och Rädslan för att "tänk om det ändå inte kommer bli bättre än såhär". "Tänk om jag inte klarar det och blir fast såhär?" Det kommer krävas enormt mycket fokus för mig och jobba hårdare än jag någonsin gjort med mig själv, även om jag alltid jobbat med mig själv. Nu blir det lite annat.
Ojdå, så kryptiskt. Men det får vara det just nu.

Annars går jag till läkare och provtagning fram och tillbaka, fram och tillbaka  för att de försöker hitta något som kan vara orsaken till att jag har NOLL kondition. Hur det kan vara så att jag ena veckan orkar hur mycket som helst för att andra veckan få högt pulsspåslag bara av att gå och handla. Men nU har min dipp varit otroligt lång.  Såhär lång tid av orkeslöshet i kroppen har jag aldrig haft. Nåväl. Ska ta nå prover idag, sen nästa vecka ska jag på EKG och ultraljud på hjärtat för att kolla så det inte är där felet ligger!  Det tror jag nog inte, men det är väl bra att de vill kolla det iallafall. För säkerhets skull.

Det är väl där jag ligger. + GALET mycket ångest över världen och hur den ser ut. Jag är rädd hela tiden. Orolig. Ledsen. Jag vet att det bara är en tidsfråga innan det händer något här i sverige. Sen bli jag ledsen och rädd när jag set svenskar som säger så mycket idiotiska grejer, inte bara svenskar förstås.  Men ju mer vi SKICKAR hat till varandra, ju mer hat kommer världen att ge. Jag kommer alltid försöka sprida kärlek. Alltid alltid. Det är så synd att det verkar vara så lätt att upptas av hatet och säga saker som man kanske inte menar, eller tänka tankar som man egentligen fåTT inpräntade av någon annan......

All kärlek till er alla! Nu ska jag på sjukan! Kram
.