Big day today!

Okej, idag gäller det... SÅ nervös! Men samtidigt längtar jag en massa.
När det blir såhär, förstår jag inte varför jag ska envisas med att stå på scenen. Varför jag envisas med att vilja bli skådespelerska och göra saker som får mig att må illa av nervositet...
Eller, egentligen är svaret enkelt! För att jag inte kan leva utan det! För att jag vill vara med och kunna göra skillnad, och för att det känns som att jag faktiskt kan använda mina egna jobbiga, hemska erfarenheter och göra något bra av dem.

Jag kan ändå, på ett sätt, tycka om den här nervositeten. Rädslan att göra bort mig eller förstöra skulle jag dock gärna leva utan. ÄLSKAR att spela teater, no doubt about that, Och just nervositeten gör mig mer skärpt, och på ett sätt visar den hur viktigt jag tycker att det är att det känns rätt när jag spelar.

Mest nervös/orolig är jag över den nya scenen som vi repat in den här sista veckan. För att den är så ny, både med text och regi. Jag har aldrig spelat den, förutom när jag repat den, så det blir första gången nu. Då är alltid de stora frågorna OM jag kommer att klara av det. OM jag kommer kunna leverera känslorna till publiken, eller OM jag kommer vara alldeles för mycket uppe i huvudet för att allting är så nytt...

Ja dessa OM. Vilket dumt påhitt... Vad då OM? Jag får väl veta när jag är där om jag klarat det, om det känns bra eller inte. Ingen idé att oroa sig över det egentligen! Och på ett sätt så tänker jag, att det ändå är en stark story jag berättar, och även om jag inte skulle kunna leverera känslan nog bra, så hoppas jag att de lyssnar på orden. Det borde räcka, bara det, för att känna att det skulle behöva göras en förändring. Och att det går att vända sitt liv totalt, även om man varit helt nere på botten, och med ena foten utanför.

Klockan tre slog jag upp ögonen, och jag är nog hemma vid tolv-ett inatt! Så gissa om jag kommer vara trött! Det är också något som oroar mig, sömnbristen inför ett så stort projekt. När jag blir för trött kan jag antingen bli totalt avtrubbad, eller för introvert. Hoppas på att sova någon minut nu, eller i bilen, eftersom att det blir en lång bilresa till Haparanda.

Ps. Mamma och pappa kommer hem idag också, OJ OJ OJ, vad jag har saknat dem! Mina bästa vänner... De är verkligen det! Det är något jag förstått först den senaste tiden. Jag älskar att spendera tid med dem, och även om vi bråkar ibland, så har de varit det största stödet för mig i mitt liv! Jag har många bästa vänner, men de är definitivt två av dem!

Nu ska jag vila lite med min varma värmekudde i min kalla, kalla säng!

Ha en bra dag nu!

JAG PALLAR INTE!!!

Vad går INTE fel just nu? Jag vet inte!!

Jag sover skitdåligt, så jag är trött och jävlig. Internet funkar bara när det själv behagar. TV'n lika så! Fläkten ovanför spisen har gått sönder. Det har varit typ 20 000 minusgrader, så jag kommer orsaka mina föräldrar en dyr elräkning för att jag inte kan elda hela tiden. Det snöar ofta! Jag kan inte skotta! Vaknar tidigt och ska iväg, så jag måste skotta. Tung, blöt snö den här gången! Jag åker iväg, simmar, är så galet, galet trött så att jag kan börja gråta vilken sekund som helst. Kommer hem.... plogkarm... Skotta igen. Försöka skotta fram den bruna tunnan, som FORTFARANDE inte blivit tömd, trots att den skulle ha tömts tidigare i veckan (eller om det var förra). Hursomhelst så har den stått framme hela tiden. När jag väl kom hem kom jag på att jag glömde svänga in i Hortlax för att hämta min medicin, så det kan bli en onödig tur med bilen under morgondagen. Tyson har blivit deprimerad (som tur var är han lite bättre nu). Jag har typ slagit sönder min hand. Min kropp är inte kapabel till nästan någonting utan att få huvudvärk eller migrän pga min nacke. Jag har råkat dra sönder en rullgardin. . Huset är rörigt, men mitt huvud är rörigare vilket gör att jag inte har en enda uns kraft att jag orkar ta tag i det nu. Och nu, när tårarna är närmare än närmast av trötthet och annat, så öppnar jag kylskåpet och ser till min förfäran att ett mjölkpaket läker, så det är bara att dra ut alla sakerna, torka, kasta bort och blanda mjölken med mina patetiska tårar!

Det är sådana fjantiga saker egentligen. Men just nu känns det jätte, jättetufft. Jag behöver gå och lägga mig i soffan och sova, för annars vet jag inte var den här dagen kommer ta vägen. För mig kan det släppa lite när jag bara får kasta ur mig sakerna som känns jobbigt. Så även om detta tycks vara ett patetiskt, klagande inlägg, så kan det hjälpa mig på något sätt. Jag hoppas det iallafall!

SUCK.... nu snöar det igen!

ps. Jag är otroligt tacksam för den hjälp jag fått med skottning av Första-gångs-traktorköraren Peder! Det är verkligen guld värt! Jag tackar även för elektrikern Andreas, som kom med utrustning och hjälpte mig att klippa kabeln till fläkten så att jag slapp brandrisken. + Att jag vill tacka min lillasyster med pojkvän som umgåtts med mig några kvällar så att jag slipper vara ensam och känna saker hela tiden <3

Försöker ta till mig texten som står på tavlan som jag målat...

Let me sleep!

Sådärja! En natt till utan ordentligt med sömn! SÅ less! Igår försökte jag verkligen varva ner innan jag somnade, tog min medicin tidigt, gjorde mina rutiner. Smorde in mig, värmde min värmekudde, drack te och la mig inte på kudden förrän jag kände att jag skulle kunna somna (lägger jag mig "pigg" så tar det ännu längre).

Men jag kände mig rädd. Jag hade en sån där jobbig, onödig rädsla i kroppen. Jag tyckte att jag hörde någon i huset, mammas och pappas rullgardiner, som de så strategiskt har på UTSIDAN (?!?) av huset flög och smällde i väggen tusen miljoner gånger innan jag gick ut för att dra upp en av dem... Men den drogs inte upp, den drogs av.... oops!!

Den andra fick vara, vilket jag fick ångra bittert, när jag strax efter tre kände att jag inte orkade försöka sova längre, den där JÄVLA rullgardinen (ursäkta språket) väckte mig hela tiden. Så jag gick ut och drog upp den. Men sen kunde jag inte somna!

Nu har jag suttit och kommit på idéer till några tavlor jag vill måla... Det är ju just det att risken är att det blir en tanke, inget mer. Har redan en sorts tema på tavlorna jag börjat måla... Det här går liiite ifrån den tanken, men det är den som har fastnat i min hjärna.. så jag kanske ger det ett försök. Önskar bara att jag kunde måla som jag tänker, men det kan jag inte. Jag har nästan aldrig målat någonting, så jag är fortfarande i upplärningsfasen.

Hur som, så ska jag göra mig klar för att simma nu. De öppnar 06.00. Glad över att göra någon inomhusaktivitet, istället för att gå en liten promenad idag. Det är ju ett sådant skitväder!! Blåser och regnar! Men det blir lugn simning. Ingenting får bli påfrestande för kroppen eftersom att kiropraktikern justerade min rygg och nacke tidigare i veckan, och ska fortsätta på tisdag! Oj, vad jag önskar att min kropp kan få bli bra!

Skulle inte tacka nej till att dricka en sån här när jag kommer hem efter simningen, och sen försöka sova en stund!

No sleep, and a little bit scared...

Natten har varit riktigt jobbig! Jag har knappt sovit någonting, utan vaknade vid ca halv två inatt, och sedan dess har jag varit vaken. Jag är mitt inne i en repetition av en ny monolog/dialog, och vi la färdigt den sista regin igår.

Den ska spelas om precis en vecka, för ganska mycket folk, och det är väldigt, väldigt nervöst. Nervöst för att det är en scen vi aldrig spelat tidigare, vilket gör att vi inte vet hur den ska tas emot. Vad kommer man tycka om den? Kommer budskapet komma fram? Kommer känslorna komma fram?

Jag är som vanligt otroligt nervös när det kommer till att jag ska beröra andra människor. Men extra nervöst är det när det kommer såhär nära inpå. Eftersom att den just är nylagd, och vi började repa den i förrgår är allting väldigt nytt. Och jag är rädd att det är för kort tid för mig för att jag ska hinna projicera in känslor i texten, eftersom att jag fortfarande är väldigt mycket uppe i huvudet för att komma ihåg texten och regin...

Oh my! Dessutom är jag nervös för att det kommer vara "väldigt" mycket människor där, och det kommer vara en låååång dag!

Vi ska köra till Haparanda på morgonen, se en massa föreläsningar osv. Sedan ska vi kanske (inte beslutat än) spela en scen klockan 16.00, då är ca 270 pers där, sedan är det lite avslut osv. Sedan en paus på två timmar innan det drar igång på kvällen föreläsningar osv. sedan ska vi spela kl.20.20, (det är definitivt), för ca 160 personer. För mig är det ganska mycket, eftersom att jag spelar rätt "intima" scener. Inte att jag är intim, utan att jag är van att ha en ganska liten publik väldigt nära mig.

Men jag längtar också en massa. Det ska bli spännande och roligt, och nu önskar jag bara att jag får vara nöjd när jag åker hem. För klockan nio på kvällen avslutas det, och då ska vi köra hela den långa vägen hem från Haparanda också!

Jag vet ju dock att jag blir så trött av att vara fokuserad länge, och dessutom väldigt trött på kvällen, så jag är livrädd att det ska bli platt fall i scenerna. Let's hope not!

Inatt roade jag mig med att rita/gå igenom scenerna på papper. Ganska rörigt, men det hjälpte mig att se att jag har lite koll iallafall. Frågan är hur det går att repa idag när jag knappt sovit något och känner mig helt vimmelkantig!