Jobbigt när djuren mår dåligt

I måndags när jag och Phoebe kom hem från Hemmingsmark så gick jag på en promenad. När jag öppnade lägenhetsdörren så sprang Phoebe ut. Hon gör det ibland. Som tur var så är alltid ytterdörren stängd där nere.

Iallafall så sprang jag efter och plockade upp henne, för att upptäcka  (ursäkta för grafiska tankar) att hela bakändan var täckt av bajs. Så rakt i duschen med henne, sen "skatt-jakt" för att hitta var hon varit i lägenheten med detta bajs. Hittade på mattor och golv, och det luktade INTE rosor.

Närmare kvällen gick jag på ännu en kort promenad och när jag kom tillbaka var det samma, men inte på lika många ställen.

Jahaja... vad att göra åt detta? Har aldrig varit med om det tidigare, och eftersom att hon har så lång päls så fastnar det väldigt lätt där bak när hon är lös i magen upptäckte jag. Det kändes hemskt att duscha henne varje gång hon gick på toa, men jag var så illa tvungen för att få p
Bort det.

Sedan dess har vi bosatt oss i vardagsrummet, både för att slippa få skit på sängen, och för att jag ska höra bättre när hon går på toa. Första natten blev det samma igen. Dagen efter köpte jag sk. Skonkost hos veterinären (ap-dyrt såklart!) Och det har hon ätit sen dess. Och hon har inte varit lös i magen sen dess heller. SÅ SKÖNT!! Idag är det fredag och vi vågar oss nog till Hemmings eftersom att magen är så mycket bättre. Längtar till söndag redan, då jag får komma hem och sova i MIN SÄNG💖 Var i Hemmings m.m hela förra veckan, så det blir två veckor nu sen jag sovit i min vanliga säng😂😂

Däremot har hon sett lite konstig ut i ögonen. Och det är jobbigt, för då ser hon ändå inte riktigt ut att må bra.

Att försöka få det mörkt i vardagsrummet är lättare sagt än gjort 

Vad vore livet utan blommor

Den här morgonen blev det en lugn promenad, eftersom att jag ville fota lite med min nya telefon. Fokuset fick bli blommor. Så vackert med en massa färger! Blir en promenad lite senare också till apoteket för att hämta ut medicin. Ska nog börja blogga lite mer nu (som att jag aldrig sagt det förut) när jag har en ny telefon som tar bättre bilder.

Tycker om att blogga, Men det är roligare att se tillbaka på inläggen om det finns bilder;)

 

  

  

The year I almost didn't survive

Så... för ett tag sedan så skrev jag ett inlägg på min blogg om året 2016, ett av mina värsta år i mitt liv. Nu har jag satt ord på det (engelska ord) på min youtube-kanal, där jag delar med mig av min historia. Kanske någon här och där tycker att det är "too much information", men jag tänker som så att det faktiskt hjälper mig att prata om det, och framför allt så hoppas jag att det ska kunna hjälpa andra! Kanske någon som går igenom samma sak eller liknande. Jag har lovat mig själv att aldrig skämmas för vad livet kastar mot mig. Utan försöka bli starkare av det. Och jag önskar alltid att jag på något sätt ska kunna nå ut till någon som behöver det. Kanske kan jag göra det genom att berätta min historia. Vem vet? Men det här var min verklighet förra året. Och det kanske låter som ingenting för de som lyssnar, men när jag var mitt i det så var det fruktansvärt. Det var livsfarligt. / Petra
(Om du av någon anledning vill dela, så får du!)

https://youtu.be/HkTcQGL0N-o