Vänta och vänta...

Det känns som att jag bara väntar och väntar hela tiden. Jag väntar på att det ska bli morgon. Jag väntar på att åka iväg. Jag väntar på att få anmäla mig i receptionen. Jag väntar på att läkaren ska komma och säga "Petra". Jag kommer vänta på att pappa ska hämta mig efter läkarbesöket. Jag kommer vänta på att se om min syster bestämmer sig för att stanna hemma eller åka bort. Jag kommer vänta på att Majsans kalas ska börja.

Sen hoppas jag att slippa vänta mer och bara få vara!