Pippi Långstrump, det är jag
det! Eller, egentligen heter jag Petra Viklund, men jag anser att jag
får vara den jag vill vara. Jag är 26 år gammal, med
barnasinnet kvar, och får jag bestämma kommer det finnas
kvar hela mitt liv. Jag har en kappsäck full med guldpengar, i
form av fantastiska upplevelser och människor runt omkring mig.
Och jag vägrar lyssna på dem som säger att jag inte
kan bada med kläderna på, sova med fötterna på
huvudkudden eller cykla på en cykel utan hjul. Jag vet att jag
kan vad som helst bara jag vill och tror på mig själv.
En stor del av min kappsäck är
min familj som består av fem syskon, två föräldrar
och nio syskonbarn. De är någonting som jag verkligen
värdesätter. Vi har en fantastisk gemenskap när vi
umgås, och av dem har jag lärt mig att uppskatta värdet
av att vara tillsammans med andra och även lösa problem som
kan uppstå i en större grupp. Mina busiga, små
syskonbarn fyller mig med glädje och värme och var en av
anledningarna till att jag valde att gå barn och
fritids-programmet under gymnasietiden, och även att jag
fortfarande farsineras av barn och deras förmåga att
hantera konflikter och sätt att se på världen.För
mig är barn kärlek.
På scenen trivs jag som bäst!
Att få sätta mig in I andra människors liv och
situationer samtidigt som jag får lägga in min egen
personlighet I karaktären. Skådespelarutbildningen som jag
gick på Edelviks Folkhögskola har gett mig väldigt
mycket både teatermässigt och på ett personligt
plan. Jag växte otroligt mycket både som människa och
skådespelare. Jag la också märke till hur roligt jag
tyckte det var att jobba på scenen och utanför tillsammans
med andra människor, men även hur mycket jag kunde njuta av
att jobba ensam och vara min egen chef. Vi fick ordna mycket själva.
Eftersom att jag tycker om att skriva så skrev jag många
av mina föreställningar helt själv. Till det kunde jag
hitta inspiration av sådant jag har läst, upplevt, sett
eller tänkt på.Att jag plötsligt fick göra det
jag brinner för och kan bidrog till att jag kände mig glad,
upprymd och näst intill överlycklig, och växte mer och
mer för varje dag. Jag hittade en guldpeng som varit undangömd
I källaren alldeles för länge.
På Edelvik fick vi jobba väldigt
fysiskt med fokus på både kondition och styrka och vi
tränade på att jobba I motståndet. Jag har alltid
tyckt om att röra på mig och träna, och efter
utbildningen har mitt intresse för rörelse bara växt
och jag vill gärna ha rörelse I vardagen för det
hjälper mig att hålla mig pigg och välmående.
Agerandet återkommer mycket I
mitt liv. Förutom att jag har jobbat en del med teater och
kortfilmer, så har jag även fått möjligheten
att själv få lära ut teater till en grupp med barn.
Att få slå ihop barn och teater, som är två
stora kärlekar I mitt liv är helt fantastiskt. Jag
inspireras otroligt mycket av det.
Det fanns en tid när jag inte
lyssnade på varken huvud eller kropp. Det hade sitt pris, och
det var högt. Men även om jag fick skulle jag inte göra
någonting annorlunda. För på grund av det har jag
lärt mig hur otroligt viktigt det är att lyssna på
kroppens signaler och att ta mig själv på allvar. Jag har
vuxit väldigt mycket genom detta, blivit mer trygg I mig själv
och jag har förstått att jag är viktig. Det var den
mest hårda, men bästa skolan jag kunnat gå.
Jag tycker att jag är stark. Men
vad styrka betyder tror jag är väldigt individuellt, och
står för olika saker för olika människor. För
mig är styrka att våga. Våga säga stopp när
det blir för mycket, våga vara stolt över det jag
åstadkommer och den jag är, våga agera och vara
huvudroll I mitt eget liv. Och sist, men absolut inte minst, våga
vara den jag är. Och jag skäms inte för att säga
det. Pippi Långstrump, det är jag det! Världens
starkaste tjej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar