Dags att sova, men jag kvävs. Jag är trött... så trött... men jag kan inte falla in i drömmens land. Mina mediciner hjälper inte.
Får panik. Börjar gråta. Jag vill inget hellre än att somna. Jag vill inte vara vaken när jag sover. Ångesten trycker på. Jag vill kräkas. Jag är utmattad, tårarna bara rinner som om man öppnat en vattenkran. Jag gör det jag inte vill. .jag tvingas att ta mer sömn-preparat. Lägger mig i soffan och tittar på tv. Tårarna rinner. De rinner tills jag äntligen, äntligen driftar iväg. Jag somnade! Jag vann!
Tre timmar senare vaknade jag. Vimmelkantig, trött, seg, och det händee igen! Jag KAN inte somna om även om jag verkligen vill! Även om jag är så galet trött!! Det känns hopplöst, men nu rinner inte tårarna. Jag har ju fått sova tre timmar, så lite hopp har jag ändå. Jag får spara på
tårarna ifall jag behöver dem senare. Men jag önskar att jag slipper somna med blöta kinder en natt till. ..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar