Jag sitter på månen som strålar ner på en liten låda med höga väggar
Där inne ser jag en liten figur
Figuren är jag
Jag ser hur jag slår och sparkar på de trånga väggarna
Jag kan inte andas
Jag vill ta mig ut
Utanför går människor
Utanför finns det liv
Väggarna vägrar ge vika men börjar plötsligt röra på sig
Lådan växer och jag hinner känna glädjen
Känner hur jag kan andas mer och mer
Jag kommer bli fri
Jag kommer få leva
Men ju mer väggarna flyttar på sig, ju värre blir det
Lådan växer och förintar allting i sin väg
Allting runt omkring försvinner
Och där, mitt i den gigantiska lådan med höga väggar ser jag mig själv sitta
Att andas har aldrig varit så svårt
Trots all yta med luft kvävs jag snabbare än någonsin tidigare
Jag vill inte dit
Men jag ser att lådan fortsätter växa
Den närmar sig månen där jag sitter
Jag försöker febrilt hålla mig fast
Men förgäves
Månen slukas tillsammans med mig
In i mörkret
In i intet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar