Jag vill skriva, men vet inte vad
Jag har tappat mina ord
Den saken som brukar hjälpa mig igenom saker
Men när det blir extra tungt och jag får tunghäfta i fingrarna,så går inte ens det
Det är för mycket som trycker på
Pennan stannar i samma sträck
Som förstelnad sitter jag där
De finns bara inte
Orden alltså
Huvudet tänker miljoner tankar samtidigt, men jag kan inte fånga en enda
Jag får kramp i armen av den statiska positionen
Ändå släpper jag inte pennan
Den är tryckt mot pappret i ett hårt tag
Ögonen fokuserar inte på pappret, utan bara rakt framåt
Kroppen är helt förstenad
Men jag kan känna hur hjärtat slår där inne
Det har iallafall inte stannat
En tår letar sig ut ut ögonvrån, och landar på det lilla sträcket av bläck
Nu liknar det inte ett sträck längre
kanske en amöba?¨
Jag får påminna mig själv att jag behöver luft
Att jag måste dra in luft, sen skicka ut den
Jag blir sittandes så ett tag
Tillslut, lyckas jag släppa blicken
andas lite
Och sist av allt släpper jag pappret med pennan
Jag går därifrån
Kvar ligger ett papper med en blå amöba på
som simmar i ett salt hav av tårar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar