När den konsumerar mig hur mycket jag än försöker undvika det
När jag har tryckt bort för länge börjar den att dunka
Det dunket är det enda jag gör
Det blir svårt att lyssna
Svårt att prata
Jag blir klumpig
Försöker trycka bort
Jag orkar inte nu
Jag har varken tid eller ork
Måste trycka bort
Ta dig bara igenom det här
Du älskar ju det här
Men jag kan inte hitta skrattet
Det är gömt i den andra smeten som jag jobbar hårt från att slippa
Men jag vet att det snart inte går
Och jag har rätt
Jag har varit här så många gånger förr
Panikångesten kommer
Jag skakar för att det är så mycket som försöker ta sig ut
En ångetattack som varit under konstruktion länge
Jag är ett med den ett tag
Den minskar något
Går till sängs
Allt är inte ute
En liten del är ute
Och det lilla som kommit ut har ändå gjort min kropp lättare!
Jag kan somna lite fortare.
Känslogröten är lite mindre
Och att kunna gråta är en fantastisk ventil
Jag önskar att jag grät oftare
Inte för att jag älskar att gråta
Men för att jag behöver gråta
Jag behöver få bryta ihop
Låta mig själv tömmas
Inte vänta varje gång tills det exploderar
Det är en lång och tuff skola att gå
Men oj vad jag lär mig mycket
Förut var attackerna något som verkligen gjorde att jag trodde att jag skulle dö
När de är som värst kan jag fortfarande tro det,
Men mest ser jag det som en mekanism som är bra men jobbig
Om jag aktivt trycker bort känslor för att jag inte orkar
Så tvingar den mig att tömma efter ett tag
För det som stängs in måste ut någon gång
Summan av kardemumman är
Vi har känslor, varenda en av oss!
Vi bör få låta dem få komma ut när de säger att de vill
Men om vi inte gör det så finns det en knapp inom oss
En nödsignal som känslorna kan trycka på när det blir för trångt där inne
En knapp där det står "panikångest".
Någon av känslorna trycker på knappen.
Det utbryter panik inne i kroppen bland alla känslorna när larmet går,
Även om någon ropar "utbryt inte panik, gå sakta och försiktigt mot utgången "
Så lyssnar ingen, och alla springer samtidigt
Det blir ett hårt tryck
De springer genom tårkanalerna,
Genom lederna ,
Genom lungorna,
Genom hjärtat,
Inte lätt att stå upp då
Inte lätt att andas
Men när väl paniken skingrat sig
Känslorna blivit färre
Andningen saktas ner
Och tröttheten kommer
Då är jag otroligt tacksam för den där knappen
Men jag ska träna på att inte stänga in alla dessa stackars känslor och tankar så länge att de får panik
Det är inte roligt att bli instängd...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar