Nu blir folk obekväma

Paniken är här igen

Tredje gången idag

Men den är inte min vän 

Och den är inte jag

Men vem är jag?

Och vem kommer jag bli?

Det vet jag inte idag

Och det vet inte ni

Ser ingen framtid i mitt liv

Och dåtiden är försvunnen

Känner inte längre något driv

Och orden stannar i munnen

Man får inte säga så

Då blir folk obekväma

Men själv får jag gå

Och ensam mig på vägen gräma

Ingen kan ta smärtan ifrån mig

Jag får göra det inuti

Men hur, det vet jag ej

Och det vet inte ni

Jag vill bara veta att allt blir okej

Och inte som tomma ord

Men hur fan ska det kunna lösa sig för mig

När jag är fullkomligt bortgjord

Jag brukar försöka avsluta med hopp

Och hoppet finns väl alltid där

Men just nu inuti min kropp

Är hoppet ingenting jag bär 

Men morgondagen är en annan

Och kanske ler jag då

Kanske solen skiner i pannan

Kanske är himlen grå

Jag måste ändå lite hopp lägga in
För det är bara sån jag är
Jag har faktiskt ganska tjockt skinn
Och även om mycket på mig tär
Så kan jag inte bara ge upp
Utan får fortsätta traggla mig fram
Är inte roligast i någon grupp
Men ska försöka att inte känna skam
Tyngden i mitt bröst lär inte lätta idag
Men imorgon när jag vaknar
Kanske är där en gladare jag