Jag ville ju bara ha roligt. ..

Så trött. Så slut. Gråten i halsen
 . Gråten bakom ögonen. Jag orkar inte. Och jag är så trött att jag inte kan somna, även om jag skulle behöva sova en stund. Det kryper i hela kroppen . Jag ser dubbelt. Jag ser suddigt. Svårt att andas.  Ångest är det nog. Jag sluddrar. Jag stammar. Jag vill skrika. Jag vill krypa ut skinnet. Hatar den här känslan. Hatar rädslan att känslan inte ska vara borta imorgon. Imorgon då jag verkligen behöver tillgång till mig själv. En viktig dag. En lång dag. En dag som kommer ta energi, men också ge mig en massa energi. Tårarna som jag försöker trycka bort gör ont i mitt struphuvud. Som att jag svalt en tennisboll. Jag blir så ledsen när det blir såhär. Jag blir ledsen att det blir såhär för att jag hade roligt igår och var uppe för länge.  Och nej, jag dricker inte alkohol. Men jag tål inte för mycket aktivitet och för mycket intryck på samma gång. Särskilt inte när det har varit ovanligt mycket för mig den senaste tiden. Även om det bara är roliga grejer! Även om jag faktiskt hade väldigt roligt igår fram till en viss tidpunkt. Jag vill inte behöva må dåligt för att jag försökte att må bra. FAN. Jag älskar ju midsommar. Det bästa jag vet. Varför ska jag behöva må dåligt idag för att jag hade roligt igår?

Jag vet inte hur jag funkar. Jag har inget facit. och det kanske bara låter som jag gnäller och klagar jämt, men jag försöker alltid att inte göra det. Jag försöker att inte visa det. Men det gör inte saken bättre. Om möjligt - ännu sämre.  Just nu vill jag bara lämna Petra i hammocken där jag sitter, lämna mig själv och min kropp och springa härifrån. Långt bort från alla jävliga känslor.  Någonstans där jag kan andas och bara vara. Få skratta, må bra, bara vara. Inte känna allt det här tunga. Jag vill ju bara vara normal.... även om det inte finns...