Jaa... vem... vem är jag egentligen? Jag vet inte riktigt. Just nu vill jag iallafall inte vara Petra. Jag lever inte som Petra, jag lever i någon icke-värd egentligen. Allt jag ser är ett kaos av kreativa saker jag vill göra. Lyssnar jag på musik, så ser jag framför mig hur man skulle kunna göra en video. Ser jag på film (finns inte den koncentrationen för tillfället dock, så det blir mycket annat), så ser jag bara roller som jag skulle vilja spela, eller skådespelare jag skulle vilja spela med. Jag har filmat mycket! Och när jag gör sådant så försvinner allt det andra. Jag är i den där bubblan av musik och drömmar, tankar på regi osv. Jag och lillasyster har hållt på med ett litet humor-projekt också. Filmat och redigerat. Gör jag inte det, så repeterar jag Karlbergs-föreställningen eller "Ut på yttersta grenen" som vi kommer spela pingst. Annars läser jag manus, böcker om hur man kan tänka när man ska gå in i en roll. Och drömmer, drömmer, drömmer...
Drömmar ska vara bra att ha. Men det gör nästan ont i mig.... Jag vet inte. Jag kan börja gråta precis nu, bara för att jag tänker på det. Jag VILL ju så gärna så att jag nästan VILL FÖR mycket. Och jag hatar att man kan vilja något FÖR mycket. Jag hatar att det ska sätta käppar i hjulen för mig.
Jag är i detta virrvarr av allting, och kan älska det, samtidigt som jag hatar att jag bara inte kan vara "normal", att jag inte nöjer mig med att göra andra saker som andra tycker är roligt. Jag vill så gärna inte vilja slita av mig håret eller dra loss skinnet för att få vara någon annan ibland. Det är så svårt att förklara. Men för mig har min räddning den senaste tiden varit att sätta mig in i dessa projekt så mycket jag bara kan. För då tänker jag inte. Jag känner inte. Jag bara gör. Jag drivs av min passion som är så galet stark nu. Jag vill MER!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar