Havet...

Du dundrar in från havet

Som åskan på himlen

Sköljer över mig där jag sitter

Kroppen blir tung

Jag fryser

Men jag sitter som förstelnad

Gång efter gång sköljer vågorna över mig

Det svarta havet med det vita skummet som glider med hela vägen

Glider med bara för att förintas när vågen når stranden

Här finns ingen strand

Här finns bara jag

Jag blandas med det vita skummet

Mer och mer förintas jag

Som syra som bränner bort mig mer och mer

Det gör knappt ont längre

Jag har domnat bort

Nu kommer en stor svart våg

Det vita närmar sig

Jag vet att det är slutet

Jag drar ett sista andetag

För blicken mot himlen

Hinner se en fågel som flyger över mig

Det sista jag ser

Vågen är här

Nu finns bara det svarta havet kvar

Med det vita skummet som glider på ytan

Bara för att förintas igen och igen...