Asså, shit... det händer verkligen. NU börjar jag bli nervös. Men det känns också väldigt roligt att få göra det här. Jag är verkligen inte på topp, varken psykiskt eller fysiskt för tillfället. Det är lite jobbigt att vara jag, och då har jag svårt att njuta till och med när jag får göra saker jag brinner för och älskar. Men jag tänker verkligen försöka ta in allt som händer. Ta in publiken när jag står på scenen, vara in the moment och inte tänka för mycket. Och det som händer händer.
Jag har hållit på att svimma när jag har repat, min fot gör ont, jag mår illa och vill svimma i stort sett varje dag, och sömnen är inte den bästa. Dessutom har flygplansstrejken gett mig onödig nervositet. Men allt det vill jag glömma, kommer jag nog att glömma, när jag väl står där på scenen.
Jag är alltid nervös att inte leverera, jag är nervös för att göra bort mig, tappa bort mig, svimma och allting annat. Men jag försöker tänka på att jag faktiskt står där. Jag står framför en massa främlingar och häller ut mitt hjärta på golvet. Jag visar på hur jag, och många andra unga mår. Jag står där och har överlevt, även om jag aldrig trodde det för några år sedan. Men bara det är ju egentligen en seger. Jag har svårt att se helheten när jag inte är på topp, men om jag tänker på det så är jag ju så lyckligt lottad. Och även om jag inte lyckas leverera till 100% så hoppas jag att de kan ta till sig texten.
Nu måste jag diska, sen far jag!!
Oj oj.... Håll tummarna för att flygresorna går bra, och att jag inte svimmar på scenen. Sänd gärna några lyckliga tankar=) bloggar kanske när jag är där också. vi får se!
Kram på er alla
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar