Hemska HEMSKA dröm!!

Oj, oj, vad jag drömmer mardrömmar nu för tiden. Det har jag nästan alltid gjort, men nu är de så tydliga och verkliga! Inatt drömde jag två mardrömmar, varav en var den värsta jag någonsin drömt. Jag vaknade och grät, och jag hade så mycket ångest, för hela drömmen fastnade på min hornhinna, och kunde inte försvinna. Jag såg den framför mig hela tiden. Jag kan fortfarande se den och då kommer känslan direkt. Total ångest och smärta! Jag ska försöka förklara lite. Men som ni säkert vet, så är drömmar svåra att förklara, och låter kanske inte så hemsk som den faktiskt var.

Första delen av drömmen bestod av att jag var tillfångatagen av någon form av man/djur. Jag kan inte komma ihåg ansiktet, men han var extremt snabb. Jag försökte rymma därifrån. Han hade tagit alla mina kläder och klippt av mitt hår. Tillslut lyckades jag ta mig ur det lilla skjulet som han höll mig i. Jag sprang så fort jag bara kunde ut i skogen, och hade ett stort försprång, men han hann ifatt mig. Jag vet fortfarande inte hur han såg ut, men han hade klor som han rev mig med över hela kroppen.

När jag vaknade upp (i drömmen) så var det inte jag som var skadad, utan det var Ellenor, min syster. Hon låg inne i Dios rum och var så svag och kände så mycket smärta. Det var bara jag där. Jag visste att om jag gick därifrån så skulle den onda mannen avsluta sitt jobb, och Ellenor skulle dö. Han hade sagt till mig att om jag inte for därifrån så skulle han döda hela min familj en efter en. Oj vad jag grät! Tillslut gick jag ut ur huset och for till mamma och pappa. Där trodde de redan att Ellenor var död, och de pratade i var-form. Pappa grät så han hulkade när han pratade om hur Ellenor varit. Jag sa till dem att det inte var försent ännu. Han var säkert kvar. Pappa tänkte fara dit och dräpa honom, men jag vägrade släppa iväg honom, för jag var rädd att hans hjärta inte skulle orka, eller att den onde mannen skulle döda honom. Dessutom var det mitt fel som lämnat Ellenor.

Jag for till Brönevägen (detta var mitt i natten) och jag kände att något var fel i Peders hus, det var tänt där inne. Av någon anledning gick jag in dit först. Hela vägen mot huset tänkte jag för mig själv " snälla, låt någon gå förbi fönstret, låt allting vara okej". Jag kom in i hallen, tittade i vardagsrummet. ingen där. Jag vänder blicken mot köket och får se den värsta synen i hela mitt liv. Där, i tre olika ryggsäckar ligger kroppsdelarna av Peder, Elias och Maja... den smärtan som jag kände då var inte av denna världen. Fy faaan, säger jag bara. Jag försökte skrika, men ljudet kvävdes av smärta. Det kändes som att hjärtat sprängdes. Alla tårarna ville ut på samma gång, så det kändes som att ögonen skulle tryckas ut ur skallen. Och med den känslan vaknade jag.


Jag kan inte få ur känslan och bilderna ur mitt huvud. Känslan jag har känns värst. Det gör fysiskt ont i min kropp. Usch säget jag bara. Jag förstår att derta bara är ord på ett papper föt er, men för mig känns det som att jag kommer ha men för livet.