Världen är så stor och jag är så liten...

Inatt var en av många "sömnlösa" nätter. Det var länge sedan jag skrev någon dikt/text, men inatt blev det en!

Världen är så stor och jag är så liten

Särskilt när nattens täcke lagt sig

Allting är för stort

Inte ens mina kläder passar mig, de kväver mig

Tankarna är stora och farliga

När de etsat fast sina klor i min hjärna är de svåra att bli av med

Väggarna blir flera meter höga

Möblerna försvinner

Allt blir grått och kallt

När jag tittar ut ur fönstret finns ingenting

Inga hus, bilar eller landskap

Bara ett oändligt mörker

Jag har ingenting att förhålla mig till

Det känns som att hela rummet svävar

Men kanske det är parkerat på mörkrets hårda kant

Det kan jag inte få svar på

Jag vågar inte krossa fönstret och  ta steget ut i hopp om att finna fast mark under fötterna

Nej, jag stannar här inne

För världen är så stor

Och jag är så liten