ÄLSKAR när solen tittar fram, och när man känner hur den värmer. Det ger verkligen hopp, och jag längtar så mycket till sommaren är här och man kommer ut ur sitt ide. För lite så är det nog. Alla kryper in hos sig själva när vintern kommer, både fysiskt och psykiskt. Man gömmer sig i snön. Man hälsar inte på så mycket hos andra människor, man vistas inte ute, sitter mest framför tv'n. Men när våren kommer börjar man se fler och fler människor på vägarna, och när sommaren väl kommer så kommer liv och rörelse igång igen. Det är lättare att vara spontan, man umgås mer med alla, grillar, spelar kubb osv.
Imorse på min promenad var det inte jättevarmt när jag började gå, men när jag nästan var hemma värmde solen ganska rejält. Snart är det nog slut med täckisar för min del!
|
Ett hjärta på vägen |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar