Blå-ögd?

I helgen har jag varit hemma hos min mamma och pappa, och fredagen spenderades med dem och Erika. Jag hade faktiskt en väldigt trevlig fredag med mys, skratt, prat, film och spel. Jag kände när jag gick och la mig den kvällen att jag hade haft en bra dag, och dessutom fått skratta en hel del. Jag kan inte ens säga hur otroligt skönt det var att faktiskt känna så, helt underbart. Men det blev såklart så att efter två dagar, då jag sovit väldigt dåligt, och haft rätt "bra" dagar så blev bakslaget stort när jag kände att jag inte mådde så bra längre. Men jag försöker vara glad över att jag faktiskt fick ha en trevlig stund, omen det inte räckte så länge som jag viljat. Jag var vääääldigt övertrött fredagen, och det leder alltid antingen till skratt för ingenting, eller att jag känner mig arg/nere/ledsen.

Hursomhelst, så var ett av samtalen om ögonfärg. Och min kära mor säger än en gång (har hänt många gånger förut) att jag har BLÅ ögon. BLÅ?? Frågade jag? Joo, de går mot blått säger hon då. Men jag måste ju säga att jag inte har det minsta blå ögon, iallafall inte i ljuset!

(Ursäkta mina buskiga, fula ögonbryn!)