(förbered er på en novell!)
Det är alltid lika svårt att få frågan; "berätta om dig själv". Jag ska göra ett försök.
Petra Viklund, 25 år gammal, bor i en tvåa på klubbgärdet och har en pojkvän som kommer från Umeå...
... Oj, det lät stolpat och tråkigt, jag gör ett nytt försök...
Jag upplever mig själv som ganska barnslig, vilket jag får höra av vissa personer då och då. Men jag ser inte det som något negativt, även om jag tror att vissa menar det så. Ja, jag ÄR barnslig. Jag kommer nog alltid fortsätta vara det, och jag ser inget fel med det. Jag har barnasinnet kvar, tycker att det är roligt att leka och "fjanta" mig. Med detta sagt så är jag ändå en ansvarsfull människa som kan vara mogen på mitt egna sätt. Men barnslig är jag, jag tänker aldrig helt växa upp.
Teater är någonting som jag verkligen brinner för och som gör mig glad och får mig att känna mig levande. Jag kan inte beskriva känslan av att stå där på scenen och spela, beröra, underhålla människor. Det är en bit av mig. När jag inte spelat teater på ett tag känner jag direkt att det är någonting som saknas, det är mitt bränsle. Även de gånger jag spelat roller som gör att jag blir känslomässigt uttömd och mer eller mindre ett vrak så bidrar det till mig. Känslan av att känna att det jag just gjort, omen det var jobbigt och tungt, har faktiskt berört och hjälpt en annan människa. Jag brukar alltid säga att även om det "bara" är en person som blir hjälpt eller berörd eller glad av det jag just gjort, så är det värt all möda och slit.
Träning och rörelse är också någonting som jag tycker om. Har aldrig varit riktigt bra på något speciellt, inte ens halvbra, men jag har kämpat och jobbat hårt och blivit bättre. Har tävlat i cheerleading där vi bland annat har två DM-guld. Någonting som jag verkligen är stolt över! Nu spelar jag fotboll, vilket går sådääär, men jag kämpar på och försöker göra mitt bästa. Någonting som stör mig med min träning är att jag i stort sett alltid tränar och håller på, men jag blir inte mycket bättre eller uthålligare pga allergier och andra saker. Värst är det att jag försöker träna hårt under vintrarna, också kommer sommaren då jag vill vara ute och springa osv. och jag orkar nästan ingenting på grund av Pollen och astma osv. DET SUGER!
Trots detta så är det väldigt roligt att träna!
Något som kanske hör ihop med ovanstående är att jag vill ha saker att göra, blir ganska rastlös fort. Samtidigt som jag inte har orken att ha för många bollar i luften samtidigt. Men jag tycker om att ta promenader, hälsa på syskon och syskonbarn osv. Har ganska dålig koncentrationsförmåga när det kommer till mycket, men vissa saker som jag verkligen fokuserar på kan jag vara väldigt koncentrerad över.
Godis är gott, mat är ännu godare och chips är godast!!
Jag är en väldigt känslig person, och jag tycker inte om när människor i min närhet mår dåligt eller är ledsna. Skulle mycket hellre kunna ta deras smärta och ha ont istället för dem. Kontrollbehov kanske det kallas. Jag vill kontrollera så att ingen mår dåligt och så att ingenting hemskt händer någon. Men jag försöker mer och mer lära mig att det inte går. Det är fysiskt och psykiskt omöjligt. Lite speciell kanske många kan tycka att jag är, på så sätt att jag kan "gå sönder" för minsta lilla, som för någon annan inte alls är speciellt hemskt eller farligt. Jobbar med det också!
TRAFIKRÄDD och ÅKRÄDD! Kör hellre själv för att ha kontroll, men jag har ingen bil, så det blir en massa jobbande med det också! Det är bra!
Vill verkligen kunna prestera i det mesta, och när det inte går blir det jobbigt. Vissa dagar går det lättare att acceptera att saken inte gick som den "skulle". Vissa dagar kan jag ha gjort en massa "bra" saker, också misslyckas jag med en liten strunt-grej och då tycker jag att jag är sämst i världen. Jag jobbar med det också!!
Uppenbarligen är jag en människa som jobbar på en massa saker...!
HATAR HAJAR!!!! DET ÄCKLIGASTE DJURET SOM FINNS PÅ DENNA JORD!!!!
Älskar min familj, André och mina vänner mer än någonting annat!!
Oj oj oj.. Det här tar plats och tid... nu orkar jag inte mer, så det där får räcka!! Det var alltså lilla jag det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar