Mamma är en kvinna som betyder otroligt, otroligt mycket för mig. Tro mig, vi har bråkat, och skrikit och varit riktigt, riktigt arga på varandra. Särskilt jag skulle jag tro! Jag har sagt dumma saker, men aldrig menat en endaste av dem. Jag älskar min mamma så sjukt mycket. Hon har alltid varit där och torkat mina tårar och tröstat mig när jag har mått som sämst. Hon har sett mig ramla nedåt otaliga gånger, men hon har aldrig tappat hoppet om mig. Hon har låtit mig ta den tid det tar att klättra hela vägen upp igen, och ibland när jag hållit på att ramla igen har hon hållit fast mig, de gånger jag låtit henne se att jag är på väg ner igen. Jag är så stolt över min mamma. Hon har klarat så mycket i sitt liv, pluggat, tagit hand om sina barn, tagit hand om andras barn, jobbat inom vården, gjort en alldeles underbar trädgård osv. osv. Envis som tusan är hon, och har helst aldrig fel (inte som hon vill erkänna iallafall), men jag älskar att hon är sån! Just i stunden kan jag tycka att det är jobbigt, men jag vill inte att hon ska ändra på sig ett endaste dugg. Hon är perfekt som hon är!
Pappa är också någon som betyder allt för mig. Han är någon som jag kan skratta med, som har min sorts humor. En klippa i familjen! Jag har inte bråkat lika mycket med pappa som jag har med mamma, och det är väl tur för annars skulle jag väl inte göra annat än att bråka hela tiden. Vi har inte pratat så mycket känslor, men jag vet att han finns där för mig när jag mår dåligt. En kram av pappa när jag mår dåligt gör så att jag brister varje gång. Inte alltid när han är där, för jag hatar att gråta bland människor. Men att känna att han finns där och bryr sig, och att jag är accepterad av båda mina föräldrar trots att jag är som är gör mig så tacksam. Jag har alltid varit så stolt över min pappa. Han kan prata med alla! När jag var liten och han var speaker på fotbollsmatcherna var jag stolt över att det var min pappa som pratade, att det var så många som tyckte om honom och sa att han var rolig. Bor man i hemmingsmark har man med ganska stor säkerhet hört min pappa sjunga någon gång. Han kan sjunga i duschen så det hörs över till grannarna, han sjunger på gården när han jobbar, och har sjunger på en del fester. Helst sjunger han Owe Thörnqvist. Annars ser han på sport för det mesta, och tränar.
Som sagt, jag är oerhört stolt över mina föräldrar, och när någon frågar mig vem mina föräldrar är svarar jag alltid med stolthet i rösten - "Gunnel och Östen Viklund från Hemmingsmark!"
Tack för allt ni gjort och gör för mig, tack för mitt liv och för att ni finns. Ta hand om er själva, och ta hand om varandra. Visa varandra den uppskattning ni brukar visa mig! Älskar er<3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar