När en vill att dagarna ska gå, men att tiden ska stanna upp...

I det läge jag är nu, skulle jag mest av allt bara vilja sova igenom dagarna. Dagarna som känns så betydelselösa. Jag gör det jag ska, jag går på mitt "jobb", jag går på mina träningspass (som för har varit min räddning just nu, att alltid kunna gå på något pass mot kvällskvisten och få svettas och tänka på något annat.) och jag ligger och slöar/sover.

Det enda jag vill är att sova. Nu har jag sovit extremt dåligt under nätterna igen. Har inte sovit många timmar inatt, men somnade rätt tidigt igår. Har haft en period då jag sovit ganska bra på natten, men stigit upp bara för att lägga mig i soffan och sova där. Och så har det sett ut. En skulle kunna tro att det beror på min extrema sömnförlust som jag samlat på mig under åren, men det är inte det. Detta är en helt annan trötthet än den tröttheten som jag känner PRECIS nu, för att jag inte sovit mycket inatt.

Jag är OTROLIGT rädd för att tiden går. OTROOOOLIGT!! Varje dag som går för jag en klump i hjärtat över att jag blir äldre, och alla runt omkring mig också blir det. De kommer inte finnas där för evigt. Och det kommer komma en tid när jag tänker tillbaka på mitt liv, och inser: Jag gjorde ingenting!!! Dagarna gick och INGENTING hände. Fy fan säger jag bara för dessa sugiga, fjantiga tankar....

Detta låter så fruktansvärt och dumt, och det är det också, men tyvärr så tänker jag, vilket gör att tiden går ännu fortare än vad den behöver. Julen är det absolut bästa jag vet. Det mysigaste och roligaste. Förra året någon dag innan julafton så tänkte jag såhär:
- Jag vill inte att det ska bli julafton, för då är sommaren snart här och då är det jul sen igen, och då har det gått ett HELT år av mitt liv.

Nu är jag helt skakig för att det är November SNART (Egentligen nu eftersom att det bara är en halv månad kvar....) Ja, ni hör ju. Jag lever jävlat aldrig NU och det stör mig. Och jag jobbar så mycket jag kan på det, men främst när jag är i situationer då jag ligger längst nere i dalen, och ska försöka samla kraft för att klättra upp på berget, det är då tankarna är som värst. Jag vill bara hoppa framåt. Jag vill bara må bra. Men det går inte att slå med ett trollspö, Det KOMMER ta tid, och med tid så blir jag äldre. Det finns ingenting jag kan göra åt det. INGENTING. FÖRUTOM att försöka leva mer i nuet.... Så jag ska försöka.

Med det sagt. Är jag trött på dagen, så KOMMER jag sova på dagen. För det är det min kropp vill ha just då. Och det räknas väl också som att leva i nuet... Eller?