Jag sitter kall och frusen
Blöt genom alla kläder
Det rinner droppar stora som tyngden i mitt hjärta
Jag låter dem rinna
Jag struntar i att fälla upp mitt paraply
Jag orkar inte skydda mig mer
Såhär blev mitt liv
Vuxen men aldrig varit mindre
Snäppet bakom hela tiden
En jobbig statist utan repliker
Den som man helst klipper bort
Jag sitter kvar
Nu strömmar dropparna ner
Vattnet når mig upp till midjan
Jag fryser
Jag skakar
Jag skriker högre än åskan som dånar ovanför mitt huvud
Jag slår hårdare än vinden som viner
Jag biter ihop mina käkar tills tänderna går sönder
Jag vill slita loss mitt skinn och bli den jag inte är
Dropparna har fyllt rummet jag sitter i
Dropparna från mina ögon
Tårarna jag drunknar i som kommer från mina tankar
Önskan att få vara normal
Att vara som alla andra
Att kunna ha ett jobb
Få ha egna pengar
Slippa den evinnerliga ångesten
Ha ett liv...
Kunna andas...
Men det går inte
Jag är jag
I all evighet...
...Och mina egna tårar dränker mig...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar