Jag sitter kall och frusen
Blöt genom alla kläder
Det rinner droppar stora som tyngden i mitt hjärta
Jag låter dem rinna
Jag struntar i att fälla upp mitt paraply
Jag orkar inte skydda mig mer
Såhär blev mitt liv
Vuxen men aldrig varit mindre
Snäppet bakom hela tiden
En jobbig statist utan repliker
Den som man helst klipper bort
Jag sitter kvar
Nu strömmar dropparna ner
Vattnet når mig upp till midjan
Jag fryser
Jag skakar
Jag skriker högre än åskan som dånar ovanför mitt huvud
Jag slår hårdare än vinden som viner
Jag biter ihop mina käkar tills tänderna går sönder
Jag vill slita loss mitt skinn och bli den jag inte är
Dropparna har fyllt rummet jag sitter i
Dropparna från mina ögon
Tårarna jag drunknar i som kommer från mina tankar
Önskan att få vara normal
Att vara som alla andra
Att kunna ha ett jobb
Få ha egna pengar
Slippa den evinnerliga ångesten
Ha ett liv...
Kunna andas...
Men det går inte
Jag är jag
I all evighet...
...Och mina egna tårar dränker mig...
2014-05-26
2014-05-16
terror
Mitt huvud landade på kudden igår
Och nu finns i den djupa spår
Spår av ett oroligt huvud och kropp
En slingrande känsla utan stopp
Jag vände och vred på varenda del av mig
Tröttheten fanns, men det är aldrig nån grej
Grejen är den att oron vinner
Som jag önskar att den en dag försvinner
Klockan går och jag somnar inte
De hjälpmedlen jag får ta hjälper inte
En sväng upp till köket, dricka lite vatten
Så kan det ibland se ur hela natten
så slumrar jag plötsligt till
Men inte på det sätt jag vill
Nej ytligt, så att jag sover men är vaken
Svårt att förklara just den saken
Mina ögon är fyllda av grus
Det är jobbigt att titta i ljus
Min hjärna känns om en snurrade gröt
Hela jag snurrar med som om jag fått mig en stöt
Det är terror att var vaken men jag stiger nog upp
Tidigare än vareviga tupp
För det är terror att försöka sova när man vill men inte kan
När det kommer till terror, vilken väljer man
Och nu finns i den djupa spår
Spår av ett oroligt huvud och kropp
En slingrande känsla utan stopp
Jag vände och vred på varenda del av mig
Tröttheten fanns, men det är aldrig nån grej
Grejen är den att oron vinner
Som jag önskar att den en dag försvinner
Klockan går och jag somnar inte
De hjälpmedlen jag får ta hjälper inte
En sväng upp till köket, dricka lite vatten
Så kan det ibland se ur hela natten
så slumrar jag plötsligt till
Men inte på det sätt jag vill
Nej ytligt, så att jag sover men är vaken
Svårt att förklara just den saken
Mina ögon är fyllda av grus
Det är jobbigt att titta i ljus
Min hjärna känns om en snurrade gröt
Hela jag snurrar med som om jag fått mig en stöt
Det är terror att var vaken men jag stiger nog upp
Tidigare än vareviga tupp
För det är terror att försöka sova när man vill men inte kan
När det kommer till terror, vilken väljer man
2014-05-14
Dikt
En dikt som jag glömt att lägga upp, som jag skrev för några veckor sedan:
Jag har sprungit många mil nu
Över landsvägar och smutsiga stigar
Genom skog och över myrar
Men jag hör hur hon flåsar mig i nacken
Snart har hon nått mig med sina klor
Jag har simmat en lång bit
Över sjöar och ut i havet
Genom vatten och is
Men jag kan inte dränka henne
Hon kan simma lika långt och länge som mig
Jag har klättrat i höga berg
Fått skrapsår på knän och armar
Varit så högt upp att syret försvinner
Men hon ger sig inte
Jag har försökt sova
Stängt mina ögon och hållt för mina öron
Men jag har hört hennes fotsteg närma sig
Jag måste fortsätta springa
Nu har jag stannat
Jag sitter på en sten vid vattnet
Fåglarna kvittrar och solen lyser
Mina tårar rinner nedför kinderna
Ner på stenen och ut i det kalla vattnet
Hon är här nu
Hon har nått mig till slut
Som alla gånger förut
Att jag inte lär mig
Jag kan inte springa ifrån mig själv
Jag kommer alltid ikapp
Ber mig på sina bara knän att jag ska älska henne
Vill att jag ska acceptera henne för den hon är
Att jag ska sluta jämföra henne med andra och deras liv
Att vi ska börja ett liv som är vårt
Jag lovar henne att jag ska försöka
Nu sitter vi här tillsammans i solen
Hand i hand
Tårar som rinner ner på stenen och ut i vattnet
Men vi är starkare nu
För nu har hon kommit fram
Nu är jag hel
Mina känslor betyder något
Jag betyder något
Jag vill inte springa mer
vi är igång!!
Jag har inte skrivit på hundra år, så jag tänkte uppdatera lite kort. Karlbergs-manuset är skrivet och vi har satt igång att repa. Kul som tusan! Jag har just börjat lära känna min vän och karaktär Ally, som jag verkligen tycker om. Hon är en stor utmaning att spela, iallafall för mig. Man kan säga att hon gör en resa från pjäsens början till pjäsens slut. Detgör föresten alla, men Allys är väldigt tydlig. Det är en helt ny rollkaraktär för mig att spela, vilket gör det ännu mer till en utmaning.
Jag längtar tills jag repat så mycket att jag och Ally blir ett, då jag inte behöver tänka alls, utan att hon bara finns där. Men ju mer jag repar, ju närmare kommer jag.
I kväll och i helgen repas de sista scenerna för första gången, och då har jag att göra! Ska bli skoj:)
Ha en bra dag!
Jag längtar tills jag repat så mycket att jag och Ally blir ett, då jag inte behöver tänka alls, utan att hon bara finns där. Men ju mer jag repar, ju närmare kommer jag.
I kväll och i helgen repas de sista scenerna för första gången, och då har jag att göra! Ska bli skoj:)
Ha en bra dag!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)