Men det leder ingenstans
Smärtan kryper på som en odödlig spindel i slow motion
Jag känner den i nacken
Hur den närmar sig sitt byte
Jag vet att den kommer slå till
Men jag vet inte när eller varför
Plötsligt händer det
Den biter till
Det gör ont
Något så fruktansvärt ont
Men inte i nacken
Hjärtat krampar
Tårarna bränner bakom ögonen
Jag ser allt så klart
Jag är ett spöke
Ett spöke fast i dåtiden
När jag en gång var
en gång fanns
Men tiden har gått
Den har tutat på utan mig
Jag känner att sprickan i glaset har limmats ihop
Allt förutom en liten flisa
Men vad gör det?
Glaset går ju att dricka ur ändå
Den där flisan behövs inte
Som ett spöke sitter jag fast mellan himmel och jord
Som jag kan önska att livet vore annorlunda
Men det leder ingenstans...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar