I've taken a mental picture!

Wow, vad det kan vara fint ute ibland. Gick för första gången på stigen nere vid vattnet där jag bor, solen sken igenom träden, Helen Sjöholm sjöng ljuva toner i mina öron och jag kände att jag skulle kunna gråta för att det var så vackert. Jag får för mig att jag är med i en scen i en film ibland när saker är sådär otroligt vackra, sorgliga eller fina på något annat sätt samtidigt som jag lyssnar på vacker musik!

Det är jobbigt att jag mår lite sämre nu, särskilt vissa dagar, men det gör att jag får njuta så mycket mer när jag får en liten vacker stund i vardagen. Jag vet fortfarande att jag kan dippa rejält om bara en timme, en minut, eller en dag. Men jag försöker att tänka bort det och vara lite mer här och nu så ofta jag kan. Det är svårt, jag får träna på det, men hoppas, hoppas på att det kommer gå lättare och lättare med tiden!

(Bilder från mobilen gör som vanligt inte saken rättvisa!)