Men jag ska säga er att jag alltid har haft ångest över att bli gammal, och 25 år har känts jättejobbigt att fylla. Men det gör inte det längre. Inte på samma sätt. JA, jag önskar att jag vore 20 år gammal igen, det gör jag. Men bara om jag fick vara den jag är idag. Jag är en jobbig människa, en människa som kan må otroligt, otroligt dåligt ibland. Önskar ofta att jag fick vara någon annan, att slippa behöva teatern för att överleva, teatern som egentligen är så jobbig fysiskt och psykiskt , men som jag verkligen bara behöver. Jag önskar ofta att jag inte var så rastlös, att jag slapp vara deprimerad och slapp få panikattacker titt som tätt. Det är klart jag gör! Men jag kan faktiskt säga så mycket som att "jag är glad att jag är jag, att jag varit med om alla dessa saker, för det har gjort mig till den jag är idag. Det låter som en klysha, men det är sant! Jag älskar inte alltid den jag är idag heller, men den personen har ändå lett mig hit. Jag är 25 år, och jag har överlevt all skit jag hitills känt och varit med om, och DET firar jag idag, att jag aldrig gav upp helt!!:)
25 år är jag, och jag är inte nojig längre. Jag har världens underbaraste pojkvän som jag vet kommer dela min framtid med mig, jag har börjat spela i ett fotbollslag såhär på ålderns höst och tycker att det är jätteroligt. Jag har en familj som bara växer som jag älskar så det gör ont. Jag kommer i sommar för första gången jobba som skådespelerska på riktigt och få lön för det jag gör. Jag har lärt mig ringa jobbiga och roliga samtal (något jag var livrädd för förut), jag tycker fortfarande inte om att ringa och sälja föreställningar, men jag GÖR det. Har försökt sälja tre olika föreställningar per telefon redan. Jag klarar mig fortfarande utan medicin även om det kan vara fruktansvärt jobbigt ibland. Jag känner att första halvan av 50 är i stort sett avklarad, och att andra halvan bara ska vara att landa allting jag varit med om. Se det som en styrka och inte som en svaghet! Nu är jag redo! Jag vill börja leva:D
Så fint! Kram /S
SvaraRadera