Frusen från topp till tå

Frusen från topp till tå
Lite i själen faktiskt också
När rädslan att fastna blir för stor
När sorgen är lite större än man kanske tror
Jag vill inte klaga, inte vara den som är den
Men ibland är det tungt att vara sin egen vän
När blixtarna inuti haglar ner
När jag inte på dagar mig i spegeln ser
För jag orkar inte se hur mina ögon är släckta
Hur jag tycker att alla andra är så perfekta
De dagar jag inte ser om framtiden är
De dagar jag tyngder på mina axlar bär
De dagarna är det tungt att vara jag
Det är tungt att ta dag efter dag
Ibland saknar jag kramen som jag inte får
Ibland saknar jag vännen som inte bredvid mig går
Försöka leva i nuet måste jag göra
Även när jag i lera kanske måste köra
Men när nuet känns lika tungt som morgondagen
Så gör det faktiskt väldigt ont i magen
Överleva, det gör jag tillslut
Tills dess får jag lägga allt mitt krut
På att försöka hitta glädje i det roliga
Och acceptera allt det där tråkiga
Vara glad för de fantastiska människorna som finns
Och alla de roliga sakerna som jag minns
Ta emot all värme, kärlek och kramar
Lossa på händerna som kring halsen stramar
Jag gör mitt bästa, det gör jag verkligen
Vad som händer imorgon, det vet ingen
Kanske vaknar jag upp med ett leende
Kanske är mina ögon mer seende
Nu ska jag iallafall försöka sova en natt
Och imorgon hoppas jag på många skratt

När energin tar slut

Jag gasar men kommer inte framåt för
Växellådan är trasig
Ibland undrar jag om det är sant, eller om jag är knasig

Reserven startar inte när bensinen tagit slut
Och fast jag stannat, så tickar taxametern varenda minut

Bensinångorna av det trasiga avgasröret gör mig yr
Jag åker till vänster, fastän jag till höger styr

Däcken är nya, men plötsligt är de platta,
Punktering i lungorna, det blir svårt att skratta

Det regnar på rutorna men torkarbladen står still
Kan det inte vara solsken? Det är det enda jag vill.

Rost under dörrarna, en repa i lacken
Försöker andas, men hamnar på backen

En lastbil kommer, gasar över min bil
Nu kommer jag måsta gå alla resterande mil

Nåväl, jag hann rulla min kropp från lastbilen stor,
Men tyvärr körde den över mina skor

Barfota i regn, bättre än glödhet väg av sten
Håller mig för skratt när det plötsligt blir solsken

Brända fötter haltar vägen fram
Lungorna är numera fyllda av damm

Energin tar slut, och jag säckar ihop
Helt passande rakt ner i en grop

Regnet börjar igen, men ur gropen kommer jag inte upp,
En bil kör över mitt huvud, tror att jag är ett gupp

Det gör inte så ont, jag är bara glad jag får vila
Att inte längre längst vägarna ila

Regnet svalkar mig, men snart är det över
För andas vet jag ju att jag behöver

Jag skriver ännu, kom jag just på,
Tänkte bara skriva en liknelse eller två

Hur det känns när kroppen slutar vara med,
När energin inte kommer upp, utan åker ned

Vila, vila, vila, promenera
Det enda sättet detta går att medicinera

Men livet innehåller mer än så
Och det måste på något sätt ändå gå

Så jag fortsätter kämpa, och vila när jag får,
Och spelar teater där jag absolut bäst mår

Nu måste jag sluta skriva, på riktigt
Ska försöka göra något annat, mer viktigt!

- Petra Viklund