Nervösa tänder

Ikväll är det dags! Genrep. Det är som en knut i mage/hjärta/hals just nu. Direkt jag tänker på det så blir jag nervös i mina tänder. Jag trodde inte att någon skulle fatta vad jag menar med det, men André förstod precis! haha, bra, då vet jag att nån fattar vad jag menar. Jag vill bara bita ihop tänderna hååårt, för det känns som att det kittlas i dem. Nej fy. Nervositet är bra, men samtidigt jobbigt!

I morse var artikeln i tidningen. Jag tyckte att den var bra! Och det var ett av mina stora steg att sluta skämmas för mig själv. Att tro att jag är en sämre människa för att jag gått igenom något väldigt jobbigt. Men det är lite så att det alltid har varit en sån stor, men hemlig del av mig, som ingen direkt pratar om. Och jag har ju skrivit ett inlägg om det här på bloggen, men mycket mer än så har det inte varit för mina nära och kära. Jag har ju spelat mina scener för många andra människor. Sådana som jag inte känner, och de som jobbar professionellt för att förändra. Men det har för mig alltid varit något "där borta". Nu blir det så nära på något sätt. Och genom att artikeln förklarade att jag erfarenheter om det här, så känns det som att jag aldrig mer kommer kunna låtsas som att det inte funnits där. Det här blir första gången jag spelar detta för allmänheten, och det känns bra men sjuuuuuukt läskigt!!) Det känns fantastiskt att kanske ha möjligheten att påverka, och visa att man kan vara på botten, men ta sig upp! Även om det alltid kommer gå upp och ner med vissa delar i livet.

Nu vill jag förtydliga att det inte är Petra, privatpersonen, som står där. Det är en KARAKTÄR. Men det är klart att jag har tagit från mitt eget liv för att skriva mina scener, och för att kunna relatera till dem. Men det är inte JAG. Åtminstone inte nutidens jag. Sedan har Eleonor jobbat fram scenerna flera snäpp extra med hennes regi. Vi har lite samma tankar kring teater, och vill gärna gå utanför gränserna på olika sätt. Så samarbetet med henne har varit väldigt bra. Sedan jobbar jag ju nu även med teater Vilja, vilket jag ÄLSKAR! Det är så kul att vi är ett helt gäng! =) Även det blir något nytt. Egentligen allt med den här föreställningen blir något nytt för mig på olika plan!

Tjat, tjat, tjat. Men jag måste skriva av mig lite. ååååh, jösses! Nervös igen. Jag vet inte om jag kommer orka skriva något alls i helgen om hur det går eller så, kommer bli väldigt trött och urladdad. Men OM jag orkar, så kommer jag göra det! Tror dock jag bara vill slappna av när jag kommer hem. (OBS! Försöka slappna av. Vet inte sist jag var avslappnad. det kommer väl med sömnlösheten antar jag.)

Den här veckan är THE vecka!!

Jodå, imorgon-kväll så repeterar vi "Ut på yttersta grenen", och då kommer förhoppningsvis PT och gör ett reportage. Jag HOPPAS verkligen det, för det är ett sådant viktigt och stort ämne! Så jag känner mig nervös och förväntansfull inför det, men mest är det inför helgen jag känner det här längtans/nervositets - pirret! Fredag kväll har vi genrep, och sedan kör vi fyra föreställningar i helgen. Jag kommer vara TOTALT slut efter det. Det är en föreställning med mycket fokus och känslor, och jag kommer vara lika nervös som vanligt att inte kunna nå fram till mina känslor eller publiken! Att bara spela alla mina scener EN gång brukar vara tufft, och nu blir det (med genrepet) fem gånger samma helg. Men det kommer vara så värt det om vi bara lyckas nå fram med vårt budskap.

Jag kan inte riktigt tänka på så mycket annat, så ikväll tänker jag gå till scenen och repetera ensam, det kanske kan få mig att inte tänka på det så mycket under natten eller kvällen när jag ska sova!

50 nyanser av.... vem?

Jaa... vem... vem är jag egentligen? Jag vet inte riktigt. Just nu vill jag iallafall inte vara Petra. Jag lever inte som Petra, jag lever i någon icke-värd egentligen. Allt jag ser är ett kaos av kreativa saker jag vill göra. Lyssnar jag på musik, så ser jag framför mig hur man skulle kunna göra en video. Ser jag på film (finns inte den koncentrationen för tillfället dock, så det blir mycket annat), så ser jag bara roller som jag skulle vilja spela, eller skådespelare jag skulle vilja spela med. Jag har filmat mycket! Och när jag gör sådant så försvinner allt det andra. Jag är i den där bubblan av musik och drömmar, tankar på regi osv. Jag och lillasyster har hållt på med ett litet humor-projekt också. Filmat och redigerat. Gör jag inte det, så repeterar jag Karlbergs-föreställningen eller "Ut på yttersta grenen" som vi kommer spela pingst. Annars läser jag manus, böcker om hur man kan tänka när man ska gå in i en roll. Och drömmer, drömmer, drömmer...

Drömmar ska vara bra att ha. Men det gör nästan ont i mig.... Jag vet inte. Jag kan börja gråta precis nu, bara för att jag tänker på det. Jag VILL ju så gärna så att jag nästan VILL FÖR mycket. Och jag hatar att man kan vilja något FÖR mycket. Jag hatar att det ska sätta käppar i hjulen för mig.

Jag är i detta virrvarr av allting, och kan älska det, samtidigt som jag hatar att jag bara inte kan vara "normal", att jag inte nöjer mig med att göra andra saker som andra tycker är roligt. Jag vill så gärna inte vilja slita av mig håret eller dra loss skinnet för att få vara någon annan ibland. Det är så svårt att förklara. Men för mig har min räddning den senaste tiden varit att sätta mig in i dessa projekt så mycket jag bara kan. För då tänker jag inte. Jag känner inte. Jag bara gör. Jag drivs av min passion som är så galet stark nu. Jag vill MER!!!

blogg istället för instagram!

Jag kommer försöka blogga lite mer nu. Min instagram är, som ni märker,  lite annorlunda än vanligt. Den har blivit helt Sia-fierad. Och för er som kanske inte bryr er så mycket om det, eller kanske inte ens tycker om Sia, så blir ju det inte så kul! Så antingen ska jag göra en mer personlig instagram. En ny alltså,  eller så ska jag blogga mer. Ska försöka luta mot bloggandet.

Jag kan tänka mig att det kan vara folk som tycker att jag är konstig eller märklig som snöar in mig så mycket på olika skådespelare,  artister, serier. Men jag kan verkligen brinna för det. Och jag brinner för Sias uttryck och musik. Och plötsligt har min stora dröm blivit att få jobba med henne; ) haha, jag vet att det inte finns en chans i arslet att få göra det. Men man kan alltid drömma. Hennes musik är så hjärtlig, och det känns verkligen när jag lyssnar på hennes låtar.

Att jag gör videor till hennes låtar,  och lägger ut bilder som jag tycker passar till hennes texter har blivit något som gör att jag faktiskt har "en uppgift". Verkligen inte, men samtidigt är det så. Jag får försvinna in lite i min egen värld och koppla bort allting annat. När jag håller på med det so kopplas liksom allting annat bort. Det blir någon form av kreativt andrum. Så för mig är det skönt att jag hittat något som gör att jag kan andas då och då, och slippa all den ångesten, tröttheten och nedstämdheten jag tyvärr känner alltför påtagligt ibland.

Genom det här har jag fått kontakt med andra människor son faktiskt tycker om det jag gör, och som vill se mer. Det gör så att jag får skapa för någon. Och jag behöver det i mitt liv.

Det jag vill komma till är - förlåt för att jag Sia-fierat min instagram. Det lär bli så ett tag framöver,  för just nu är det mitt sätt att fly vardagen lite och faktiskt få göra sådant som jag tycker om! På min blogg ska jag försöka skriva om annat;)

Mina videor som jag gjort, som ni självklart gärna får dela: